KORTESSÄ. Sedan en tid tillbaka sitter jag på Kungliga Biblioteket och läser svenska dagstidningar från mellankrigstiden, läsning som jag nu kompletterat med att läsa artiklar av författaren och journalisten Joseph Roth.

Han föddes 1894 i Ukraina, dåvarande Österrike–Ungern, på gränsen till Ryssland. Han tillhörde en judisk familj. Efter första världskriget, som han antagligen deltog i som soldat i österrikiska armén, slog han sig ner i Berlin och började skriva i tidningar som Berliner Börsen-Courier och Neue Berliner Zeitung.

De utanförställda
Inledningsvis skriver han om de utanförställda: papperslösa invandrare, horor, alkoholister, hemlösa. En del av det Joseph Roth skildrar innehåller fingervisningar om framtiden.

Han skildrar en mycket obehaglig busstur genom Berlin och konstaterar att det är något som fattas Weimarrepublikens människor dessa dagar:

”Alla har fått nog. Ingen erbjuder en dam sin sittplats. Alla är irriterade på varann. Folk kastar ilskna blickar. En uppfattas som jude, en annan som bolsjevik.”

Roth skriver också:

”Vad som framför allt saknas är personlig disciplin, fint sätt, taktkänsla, diskretion.”

Disciplinerade skulle tyskarna bli – men det var inte den sortens disciplin Joseph Roth efterlyste.

 
  Hindenburg skakar hand. Foto: SCANPIX
   

På väg att få nog
Den här artikeln publicerades 1924 i Frankfurter Zeitung och man märker tydligt att Joseph Roth också är på väg att ”få nog” av berlinarna.

Artiklarna från de första åren innehåller starka nedslag bland de avsigkomna, så småningom tycker jag mig märka att han alltmer börjar studera staden som en organism och enskilda människoöden hamnar i bakgrunden.

I de tidigare artiklarna observerar han med både medkänsla och humor människor på barer, krogar, härbärgen. Sedan avlägsnar han sig alltmer från att beskriva vad staden Berlin gör med människor som egentligen är chanslösa.

Bladet från munnen
Kanske är det bara en normal utveckling för en författare av judisk härkomst som så småningom måste fly utomlands. Den sista artikeln i What I Saw är publicerad 1933 i en fransk tidning. Nu kan han ta bladet från munnen.

Detta år, då nationalsocialisterna anställde bokbål (främst på judiska författares böcker), beskriver Joseph Roth ett folk som om det inte hade varit för judiska författare, konstnärer och publicister förmodligen skulle ha intresserat sig föga för kultur.

Två gånger valdes Hindenburg till president, en man som offentligt avslöjat att han aldrig hade läst en bok i hela sitt liv.

För författaren Joseph Roth var detta ett svårsmält faktum. Han skriver:

”Är inte ett folk som till president väljer en ikon som aldrig läst en bok ganska nära att själva bränna böcker?”

Bok: What I saw – reports from Berlin 1920-1933
Författare: Joseph Roth
Översättning till engelska och introduktion: Michael Hofmann
Förlag: W. W. Norton & Company

Erik Löfvendahl
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn