LO:s lönekrav kostar drygt tre procent inom industrin och fyra procent i en del låglönebranscher. Den bedömningen gör Christer Ågren, vice vd på Svenskt Näringsliv.

– Vi är oroliga för att LO permanentar en modell där industrin inte längre är normerande, utan sätter ett golv för lönerna på arbetsmarknaden, säger han.

Han är orolig för att ”den framgångsrika perioden” sedan industriavtalet kom till 1997 är på väg att ta slut.

– Lönekraven har ingen koppling till de ekonomiska realiteterna 2009 – ett år när BNP har rasat med fem procent och varje fjärde metallare går arbetslös, anser han.

Vid sidan av lönerna ställer LO tre krav som gäller bemanningsföretagen och lagen om anställningsskydd, visstidsanställda och rätt till heltid. Det blir inte lätt att komma överens där heller.

– Det är viktigt att se till den ekonomiska verkligheten för dem som betalar lönerna. Nu har man lämnat det perspektivet. Då blir det jättesvårt att hitta en bra dialog om andra frågor, betonar Christer Ågren.

Han konstaterar att det inte bara är Svenskt Näringsliv som oroas av lönekraven, utan även Arbetsgivarverket och Sveriges Kommuner och Landsting. Men någon samordning av privata och offentliga arbetsgivare är det inte tal om.

– Nej, men vi har väl samma naturliga reaktion på kraven, säger Christer Ågren.