Det gick bättre för barnen som fick läxhjälp
Avskaffa läxorna eller erbjud kvalificerad läxhjälp. Det är slutsatsen i en ny rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Rapporten visar att det gick bättre för skolbarn som fick läxhjälp i Norrbotten på 1940-talet. Och vi kan lära av historien.
– Läxhjälp utjämnar skillnader och minskar den sociala snedrekryteringen. Det finns lika många begåvningar bland invandrarbarn som bland svenska medelklassbarn. I ett litet land som Sverige är det slöseri att inte ta vara på alla begåvningar, säger forskaren Per Johansson, som har skrivit rapporten tillsammans med kollegan Christian Andersson.
Forskarna har följt 1 457 elever som gick i folkskolan mellan 1939 och 1949. De gick i åtta glesbygdsskolor: Hedenäset, Karungi, Nattavaara, Pajala, Pålkem, Svanstein, Ullatti och Vojakkala.
428 av eleverna var inackorderade i något som kallades för arbetsstugor. Där bodde de nio månader om året. De fick mat och husrum. I gengäld skulle de lära sig lydnad, ordning och arbete. De kom bara hem till jullovet och sommarlovet.
I varje arbetsstuga fanns en utbildad lärarinna. Hon hjälpte barnen med läxorna på schemalagd tid. Det fanns också ett litet bibliotek i arbetsstugan.
Det var barnen som bodde minst fyra kilometer från skolan som placerades i arbetsstugor. Det hade inget med deras hemförhållanden att göra.
Det är det fina i kråksången, sett ur forskarnas perspektiv. Arvet frikopplas från miljön när barnen flyttar från hemmet till arbetsstugan. Därmed går det att mäta vad tillgången till böcker och läxhjälp betyder för resultaten i skolan.
Och det finns en grupp att jämföra kvar – 1 000 elever som bodde kvar hos föräldrarna.
Vid det här laget har skolbarnen hunnit bli pensionärer. Forskarna har följt dem genom livet genom djupdykningar i olika arkiv och register.
Slutsatsen är att det har gått lika bra för barnen från arbetsstugorna som för de andra, trots att barnen i arbetsstugorna kom från sämre förhållanden. Ungefär lika många barn ur båda grupperna läste vidare efter folkskolan. Och medelinkomsten var ungefär lika stor i båda grupperna.
Läxhjälpen jämnade ut de sociala skillnaderna.
Många av barnen i Norrbotten har en sak gemensam med dagens invandrarbarn. De hade inte svenska som modersmål. De talade finska i hemmet.
Andelen finsktalande barn var störst i arbetsstugorna. Forskarna har granskat deras mattebetyg. De som hade bott sex år i arbetsstugor höjde mattebetygen rejält. Läxhjälpen tog bort den nackdel som följde av att de hade finska som modersmål.
