Att födas fattig och arbeta sig upp är avsevärt lättare i Sverige än i USA. Men möjligheterna försämras alltmer, något som i förlängningen hotar svensk tillväxt.

De flesta tycker att den som har idéer, ett inre driv och stark vilja ska ha möjlighet att nå framgång.  Att börja med två tomma händer och skapa sin egen förmögenhet är också den omhuldade amerikanska drömmen.

 

Läs också: Artikeln "Hennes sociala resa började vid skrivmaskinen" 2009-10-30

 

Läs också: Artikeln "Fyra nya hot mot klassresenärerna" 2009-10-30

 

Men det är lättast att förverkliga den amerikanska drömmen i Sverige.

Daniel Lind, chefekonom på fackförbundet Unionen, har kartlagt hur sönernas inkomster i olika länder blir i förhållande till vad deras fäder tjänade.

Lägst rörlighet i USA
Han finner att rörligheten mellan inkomstgrupper är som allra lägst i USA, följt av Storbritannien och Italien.

I den andra änden, där det är lättast att byta inkomstklass, finns de nordiska länderna.

– I USA kommer 42 procent av alla män med pappor i den allra lägsta inkomstgruppen också att hamna i den, säger Daniel Lind.

Fäder respektive söner är i statistiken indelade i fem grupper vardera utifrån hur mycket de tjänar.

Och i USA väger alltså ursprunget tungt eftersom så många söner till de lägst betalda männen själva hamnar bland de lägst betalda som vuxna.

Om ursprung och andra faktorer inte hade någon påverkan alls så skulle bara 20 procent av den lägsta inkomstgruppens söner själva hamna bland de 20 procent lägst betalda som vuxna.

Viktigt för ekonomin
I Sverige är motsvarande siffra 26 procent, så stor andel av männen med mest lågavlönade pappor hamnar själva i gruppen av lägst avlönade.

– Samma mönster syns när det gäller att ta sig från den femtedel som har lägst inkomster till den femtedel med allra högst inkomster. Det är betydligt vanligare i Sverige än i USA, säger Daniel Lind.

För kvinnor är det möjligen ännu svårare, men någon jämförelse går inte ens att göra eftersom det inte finns jämförbar statistik.

Att svenskarna inte har hindrats av klass och ursprung i lika hög grad som i andra länder är viktigt för ekonomin, enligt Daniel Lind.

Det gynnar tillväxten eftersom vi kan utnyttja alla människor oavsett deras bakgrund, det vill säga att rätt person hamnar på rätt plats.

Segregering i skolan
Men detta är nu på väg att ändras.

– Den sammanhållna svenska skolan har varit ett av de starkaste bidragen till den sociala rörligheten. Men det har minskat genom kommunalisering, de så kallade valfrihetsreformerna, nya antagningsregler för högskolan och nedmonteringen av komvux.

– Vi har i dag sämre kunskaper jämfört med andra länder och större skillnader mellan enskilda elever.

Omfördelning och stöd via skatter och bidrag har också varit gynnsam för den sociala rörligheten.

Även här går utvecklingen i rakt motsatt håll. 1996 var omfördelningen i Sverige 44 procent. 2006 var den 40 procent.

Skillnaderna ökar
Även återhållsamma inkomstskillnader har haft en gynnsam effekt på den sociala rörligheten.

Men nu ökar inkomstskillnaderna snabbt.

Sämre social rörlighet gör därmed att Sverige halkar efter och vi riskerar att tappa i tillväxt, tror Daniel Lind.

– Frågan om svag social rörlighet är hett samtalsämne i många länder. Vi måste tala om det nu så att vi inte senare som andra länder behöver titta i backspegeln och se vad som gick fel, säger han.