Krisen har öppnat för konservativa idéer utan egentlig ekonomisk grund. Facken måste ta tillbaka det ideologiska initiativet, säger Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia.

”Inga löneökningar under krisen”, ”krisen tvingar fram prioriter­ingar”, ”krisekonomin tål inga kostnader”.

Exemplen är många på hur krisen används för att avfärda satsningar och utgifter.

 

Ideologi
Ibland är det berättigat, men i många fall handlar det om ideologi snarare än krishantering, enligt Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet.

– Krisen skapar en ram där man kan säga saker som inte kunnat sägas tidigare. Eftersom det är kris uppfattas orden som legitima, säger hon.

– Man kan till exempel höra att ”krisen tvingar oss ” till nedskär­ningar inom skola och bland ungdomar, men 30-talskrisen visade att just satsningar på ungdomar var mycket viktiga för att klara samhället trots krisen. Krisen skulle alltså få oss att satsa mer på ungdomar och inte mindre.

Andra exempel är jämställdhet och miljöteknik där satsningar avfärdas med hänvisning till krisen.

 

Nygammalt
Paulina de los Reyes ser också lanseringen av gamla tiders tjänst­göringsscheman som ett tecken på nygamla värderingar, där vårdpersonal måste jobba några timmar på förmiddagen, ha några timmar ledigt och därefter jobba igen på eftermiddagen. Ett sådant schema har ingen bäring i krisbekämpning, anser hon.

Vad ska då facken göra, säga nej till krisavtal?

– Jag kan inte säga hur facken ska göra med krisavtal, men facken bör ha klart för sig att ramarna för vad som kan göras beror på hur vi definierar situationen.

– Så länge vi till exempel definierade socialpolitik som en satsning så gick den att försvara även under en kris. Nu definieras den som en kostnad och då blir det något som i stället bör skäras ned under en kris.

– Men det är viktigt att facken försvarar viktiga värderingar om solidaritet, jämlikhet och trygghet. Det är de demokratiska värderingarna som har byggt upp de samhälleliga institutionerna vi har i Sverige i dag.

Medierna är borgerligt styrda. Hur ska facken nå ut när de ges väldigt lite utrymme?

– Ja, de här borgerligt styrda dagstidningarna är en stor skillnad gentemot 1930-talet. Och där råder helt klart ett demokratiskt underskott. Men det behövs nya arenor. Kanske kan nätet och annan datorkommunikation skapa nya fora.

– Men fackets visioner har varit och är viktiga, och de behövs extra mycket just nu, säger Paulina de los Reyes.