Den europeiska bilindustrin och metallfacket sågar det svenska ordförandeskapet i EU.
Ett bortkastat halvår. En katastrof. Sverige har inte gjort någonting för branschen som sysselsätter tolv miljoner EU-medborgare, lyder den internationella kritiken.
 
– Den svenska regeringen gjort noll, säger Leif Holmqvist som är vd för den europeiska leverantörsorganisationen Clepa.
I ryggen har han 83 medlemsföretag och underleverantörer inom bilindustrin som har mer än tre miljoner anställda i Europa.

Avstannad dialog

  Läs också: Artikeln ”Det är ett pengaspel som pågår” 2009-10-29
   

Inom EU betraktas det tjeckiska ordförandeskapet som dåligt och illa planerat. Men Leif Holmqvist ger den svenska regeringen ett ännu lägre betyg när det kommer till industrifrågor.

– Tjeckien deltog i alla fall i möten och försökte agera för att hjälpa bilindustrin, säger han.

Men efter att Sverige tog över ordförandeskapet har denna dialog helt avstannat.

– Vi har inte haft några samtal med det svenska ordförandeskapet, säger han.

Bortkastat halvår
På EU-kommissionen säger industritalesmannen Ton Van Lierop att de inte är kommissionens roll att lägga sig i hur ordförandeländerna sköter sitt uppdrag.

Men för ett år sedan efterlyste kommissionen ett utökat Cars 21, ett samarbetsprojekt där EU, fack, arbetsgivare och miljöorganisationer diskuterar hur bilindustrin ska utvecklas.

Kommissionen skrev i en rapport att Cars 21 skulle kunna bli ett viktigt forum för att samordna insatserna för att lindra krisen. Sverige har dock inte tagit initiativ till någon samordning.

– Det är ett bortkastat halvår mitt i en av de värsta kriserna vi har haft. Det är en katastrof, säger Wolf Jäcklein på Europeiska metallarbetarfacket (EMF).

Stor frustration
För tre veckor sedan skrev EMF till statsminister Fredrik Reinfeldt och uppmanade honom att inrätta ett råd för att hantera krisen inom bilindustrin, men något sådant lär det inte bli detta år.

Den fackliga frustrationen i Europa är stor. Bilfacket sitter på första parkett och ser på det storpolitiska spel som pågår.

Klart är att det finns en överproduktion inom bilindustrin. Jobb måste bort och fabriker kan tvingas stänga.

Individuella skäl
Men fack, arbetsgivare och EU-kommissionen vill undvika att länderna slåss om jobben. Alla har sina skäl:

• Facket oroas för att löntagare ställs mot löntagare, vilket görs i dag när Opel överväger i vilka länder företaget ska göra uppsägningar.

• Arbetsgivarnas organisationer ser en långsiktig poäng med att spara de lönsammaste fabrikerna och vill dessutom ha lugn på arbetsmarknaden.

• Från EU-håll finns en oro att huggsexan om jobben splittrar länderna och påverkar EU:s sammanhållning. Rapporter om militanta stämningar och hätska uttalanden kommer från Belgien, Tyskland och Spanien där arbetare är oroliga för sina jobb.

Huggsexa
Men så länge det inte finns några tunga övergripande strategier för hur EU-länderna ska hantera problemen inom bilindustrin är det huggsexa som gäller.

Det är mot bakgrund av det som Tyskland och Frankrikes satsningar på tiotals miljarder kronor till den egna bilindustrin ska ses, samtidigt som länder som Sverige och Holland ligger lågt med stödet till den egna industrin.

Leif Holmqvist tror sig veta varför Sveriges regering inte har satsat på att hantera den europeiska bilkrisen.

– Den har prioriterat bort industrifrågorna. Som ett litet land har Sverige känt att det varit tvunget att välja vissa områden. Jag säger inte att de inte jobbar, men de jobbar inte med industrifrågor och absolut inte med bilindustrifrågor, säger han.

Upplever inget tryck
Statsekreterare Jöran Hägglund på näringsdepartementet kommenterar kritiken i ett mejl till LO-Tidningen.

– Från regeringens sida har vi inte upplevt att det skulle finnas ett allmänt tryck från svensk fordonsindustri att regeringen ska agera för att Cars 21 gruppen ska träffas. Andra länder har en tydlig agenda för att stödja den inhemska fordonsbranschen men vi försöker undvika att hamna i fällan med ett stödrace, skriver han.