Den kinesiska arméns parad den 1 oktober visades på enorma skärmar i Peking.  Det kinesiska folket ska enas för att bygga ”ett rikt, starkt, demokratiskt civiliserat, harmoniskt och modernt socialistiskt land”, sa president Hu Jintao i sitt tal på Himmelska fridens torg.
 

Kinas nya arbetsrättslagar börjar få genomslag, trots krisen. De stora vinnarna är den rörliga arbetskraften och alla som tidigare har saknat försäkringar och kontrakt.

– Den gamla lagstiftningen berörde inte alls migrantarbetarna. Deras rättigheter är mycket starkare nu, säger Chang Hee-Lee, specialist på arbetsrätt vid FN:s arbetsorganisation ILO:s kontor i Peking.

– Dessutom kommer arbetsgivarna inte längre undan från att betala försäkringar för sina anställda.

Många kontraktslösa
Det stora problemet med den gamla lagstiftningen från 1994 var att den inte efterföljdes. En majoritet av alla anställda i Kina saknade helt kontrakt och de som fick skriva på fick ytterst sällan anställning på mer än ett år i taget.

– Jag tror 80 till 90 procent har ett anställningskontrakt nu, och det fortsätter att öka. Andelen tillsvidareanställda växer. Dessutom har det införts regelbundna inspektioner på arbetsplatserna, berättar Chang Hee-Lee.

Den nya lagstiftningen är en del av regeringens program för att skapa ett mer harmoniskt Kina, och från centralt håll har man lagt stor tyngdpunkt på att lagen faktiskt ska efterlevas.

Det nya Kina
När folkrepubliken i förra veckan firade 60 år hölls arbetslagarna fram som en del av det nya Kina. Militärparader, skådespel med tusentals människor på gatorna och fyrverkerier manifesterade ett program för minskade spänningar och ett visst välstånd för alla.

– Jag tror att de kinesiska myndigheterna på central nivå verkligen vill att lagen ska få effekt. Problemen är på lokal nivå där incitamenten ofta är andra. Särskilt nu, i ekonomiskt svåra tider, ser många lokala myndigheter ekonomin som det absolut viktigaste. Och då hamnar frågor om arbetsrätt lätt i baksätet, säger Oscar Berger som jobbar med arbetsrättsfrågor på svenska ambassaden i Peking.

Lagstiftningen, det handlar om tre nya lagar, gäller sedan januari 2008 men får snarast ses som en pågående process. Från centralt håll trycker man på, men på många platser håller man emot lokalt.

– Det finns klara skillnader mellan provinserna, ofta beroende på hur ekonomiskt utvecklade de är. Problemet är kortsiktigheten bland företag och lokala myndigheter, säger Oscar Berger.

Mer att säga till om
Facket har helt klart mer att säga till om nu än tidigare, men har samtidigt inte lyckats frigöra sig från arbetsgivaren.

– Man kan säga att fackens roll är starkare. De kan skydda arbetarnas rättigheter nu, men knappast representera arbetarnas intresse. Fortfarande sitter fackets lokala ordförande ofta i företagsledningen, och har sina lojaliteter där, säger Chang Hee-Lee.

– Antalet rättsfall i arbetsdomstolar har ökat 50 till 200 procent runt om i landet. Detta beror delvis på en ökad medvetenhet, men också på att det har blivit gratis att anmäla och få sitt fall behandlat, säger han.

Tidigare stod utländska företag ofta i centrum, eftersom myndigheterna valde att testa hur systemet fungerade genom att granska stora utländska företag. Men nu ligger fokus på stora företag generellt. Många företag har också varit kritiska till den nya lagen.

– Vi räknar med att lönekostnaderna i Kina har gått upp 15 till 30 procent. Varje gång det kommer ny arbetsrättslagstiftning så kommer företagen att klaga. Men mycket av de ökade kostnaderna ligger i att man nu betalar för försäkringar och för kontrakt som man inte fullföljer, det är väldigt naturligt, säger Chang Hee-Lee.


Arvid Norin

Skicka ett e-postmeddelande till redaktionen