De bygger Sverige för 50 kronor i timmen
 |
| Martins Sprogis, Maris Freiverts (i mössa) och Arturs Kuskis gör de sista finputsningarna i ett radhusområde i Uppsala. – Jag har byggt hus i Norge tidigare. Där fick jag bättre betalt. Men samtidigt var kraven större på att vårt arbete skulle hålla hög kvalitet, säger Martins Sprogis. |
Lavaldomen har blivit ett spöke som gör byggfacket försiktigare i förhandlingar med utländska företag. Men största problemet är företag som inte följer sina egna avtal. Lettiska arbetare får en femtilapp i timmen för att bygga radhus i Uppsala – fast det står 137 kronor i avtalet.
De har flytt den ekonomiska krisen där hemma för att tjäna pengar i Sverige. De lettiska byggnadsarbetarna lägger sista handen vid några strama, svarta radhus i stadsdelen Ekeby i Uppsala.
Maris Freiverts berättar om sina stora skulder för bostaden i Lettland, som han köpte strax innan han blev arbetslös. Allt han tjänar på bygget i Uppsala går till skulderna i Lettland.
– Alla som kan sticker från de baltiska länderna för att arbeta i något annat land. Jag kommer snart tillbaka till Sverige, säger han.
På sluttampen
Det är en solig höstdag när LO-Tidningen träffar de fyra lettiska byggnadsarbetarna vid radhusen som säljs för 3,6 miljoner kronor vardera.
De var tolv letter när bygget drogs igång, men nu är de bara fyra kvar som arbetar med finputsningen. Om någon vecka återvänder även de.
Byggarna säger att de är nöjda med förtjänsten och att de kunnat spara pengar. Men de har flera gånger fått be Byggnads om hjälp för att få ut sin lön av det lettiska bolaget som anställt dem.
Frustration
Gints Kaplers tolkar från lettiska, ryska och polska till svenska. Han är anställd av Byggnads. För några år sedan kom han som snickare från Lettland till Sverige, blev lurad på sin lön men protesterade högljutt. Han fick hjälp av facket och blev kvar i Sverige, och ägnar den vackra höstdagen åt byggarna i Uppsala.
– Men jag är frustrerad. De här lettiska killarna kunde tänka sig att gå med i Byggnads. Tyvärr är det omöjligt att registrera dem som medlemmar, eftersom de inte har några samordningsnummer, säger Gints Kaplers uppgivet.
De lettiska byggarna upprepar att de kan tänka sig bli medlemmar. Men de ler och skakar på huvudet när de får frågan om de är med i det lettiska byggfacket.
Mindre kontroll
Gints Kaplers uppgift är att värva medlemmar och hjälpa alla dem som arbetar för slavlöner i Sverige. Han har sett det mesta i den vägen.
– Kontrollen blir allt mindre. Snart är det fritt fram för oseriösa bolag. Jag träffar på allt fler polska arbetare med F-skattsedlar (för egna företagare) men som bara jobbar för ett företag, säger Gints Kaplers.
Martins Sprogis, som snart vänder hemåt efter radhusbygget i Uppsala, säger att de allihop vill tillbaka till Sverige eller något av de andra nordiska länderna.
– Jag har byggt hus i Norge tidigare. Där fick jag bättre betalt. Men samtidigt var kraven större på att vårt arbete skulle hålla hög kvalitet, säger han.
– I Sverige gäller mer business. Här är det viktigast att bygga snabbt och billigt – och sedan sälja dyrt.
Stora avdrag
Gints Kaplers visar kollektivavtalet som det lettiska bolagets representant skrivit på för de tolv byggarna i Uppsala. I avtalet anges en timlön på 137 kronor.
Men de fyra killarna på bygget uppger att de får ut 50 kronor i timmen efter den skatt som företaget ska betala i Lettland. De får därutöver 100 kronor om dagen till mat samt fria resor fram och tillbaka till Lettland.
De arbetar nio timmar om dagen och sex timmar på lördagarna, berättar de.
Beställaren av radhusen, Uppsalaföretaget GCDE Invest, har lånat ut en villa i en annan del av staden till de lettiska arbetarna, där bor de gratis.
Svagt svenskt intresse
GCDE Invest valde ett lettiskt byggbolag eftersom inget svenskt nappade trots förfrågningar om anbud till ett 30-tal bolag, enligt företagets Leif Carlsson som är på plats på byggarbetsplatsen.
– De svenska bolagen hade inte tid och tyckte bygget var för litet. Jag är mycket nöjd med de lettiska arbetarna. De är flexibla och skickliga hantverkare.
– Men jag är kritisk mot det lettiska bolaget. Vi vill att det ska gå rätt till och att arbetarna ska få sin lön, säger Leif Carlsson.
Vid ett tillfälle blev de utan lön i två månader, men bolaget betalade sedan både beställaren och Byggnads gripit in.
– Vi har hjälpt till för att det ligger i vårt intresse, säger Leif Carlsson.
Underentreprenör
Byggnadstolken Gints Kaplers är säker när han säger att 80 procent av de mindre byggbolagen är oseriösa och att de lurar både arbetarna, facket och svenska myndigheter.
Två stora byggprojekt pågår just nu i Uppsala där Lettlands största byggbolag UPB är underentreprenör: ett nytt lantbruksuniversitet i Ultuna och nya terminaler vid järnvägsstationen.
Både NCC och Skanska använder UPB som underentreprenör. Men LO-Tidningen får inte komma in på byggarbetsplatserna och prata med arbetarna från det stora lettiska företaget.
Försiktigare efter Laval
I stället berättar Byggnads Upplandsombudsman Peter Furuhall att det finns kollektivavtal med UPB, och att såväl NCC som Skanska kräver det av underentreprenörer.
– Det är betydligt mindre problem med de stora bolagen. Men de östeuropeiska arbetarna är försiktiga när de träffar oss. De vill inte förlora sina jobb, säger han.
Han tycker att alla i Byggnads har blivit försiktigare i arbetet med de utländska företagen efter EU:s Lavaldom. Förhandlingarna drar ut längre på tiden än före domen som kom i december 2007.
Men de stora konsekvenserna efter Lavaldomen dröjer nog, tror han. Den fungerar mest som ett spöke som gör människor osäkra – än så länge.
– Vi tassar nog runt lite mer. Men blockaden finns kvar som vårt viktigaste vapen, säger Peter Furuhall.
Gun Jacobsson
