ESSÄ. En dag år 1928 vandrade Ivar Lo-Johansson från lyxen i West End till nöden i East End.

Vid Aldgate såg han att övergången var tunn som en tråd och frågade sig varför inte:

 

”de hungrande människohoparna från Stephney och Whitechapel bryter sig igenom detta inbillade stängsel och kastar sig över alla Citys upplysta affärer och hånfullt skyltande bankpalats.”

Hade Ivar Lo varit på plats i London 2009 kunde han, med små korrigeringar, kört en repris på sina iakttagelser och sin förundran.

Tusentals slipsförsedda och kostymklädda finansanställda samtalar medan de dricker öl på trottoarer och stenlagda torg mellan skyskrapor av stål och betong.

Det hörs och syns att statens subventioner fungerar i Londons finanskvarter. Att subventionerna saknas i de fattigas East End blir tydligt när man lämnar underjorden vid Whitechapels station.

Folk som tror att klasskillnader är nyckeln till en sund samhällsutveckling har inte gjort den korta resan från West End till East End.

Skillnaden spelar roll
Uppfattningen att klasskillnader är bra för samhället är vanlig, särskilt bland de rika. En övertygande dokumentation av att jämlikhet är bättre ger Richard Wilkinson och Kate Pickett i The Spirit Level – Why More Equal Societies Almost Always Do Better.

Hur mycket rikare de 20 procent bäst betalda är i jämförelse med de tjugo procent som tjänar minst är ett vanligt sätt att mäta jämlikhet på.

I USA är skillnaden åtta, i Portugal och Storbritannien sju och i de nordiska länderna knappt fyra. I ojämlika samhällen som USA, Storbritannien och Portugal har människor sämre hälsa och fler sociala problem än i mer jämlika samhällen som de nordiska.

Fattigdom är inte ett tillstånd. Fattigdom är en relation.

Fel måttstock
Rika länder i Europa fungerar inte bättre än fattiga länder.

Rika stater i USA fungerar inte bättre än fattiga stater.

Jämlika europeiska länder och amerikanska stater fungerar bättre än ojämlika.

I USA och Storbritannien har materiell succé och socialt fiasko utvecklats parallellt.

Ändå är ekonomisk tillväxt, både på ett nationellt och personligt plan, termometern för välbefinnandet, men det finns inget likhetstecken mellan BNP och socialt välfungerande samhällen.

Ju ojämlikare desto sämre
Relationerna mellan olika klasser är avgörande för hur människor mår, och de mår sämre i ojämlika samhällen.

Det gäller sjukdomar, livslängd, övervikt, tonårsfödslar, spädbarnsdödlighet och brottslighet. De fattigaste, som har färre vänner och låg social status, lider mer av stress, depressioner och psykiska sjukdomar.

Jämlikheten är den bästa och billigaste lösningen för att minska sjukdomar och brottslighet. Om England och USA vore lika jämlika som Sverige skulle brottsligheten och en lång rad sjukdomar minska dramatiskt.

Tilliten urholkas
I ojämlika samhällen är det mer fokus på sociala positioner än på hur vi är som individer. Det påverkar vilket förtroende vi har för varandra.

I ojämlika samhällen finns misstro. Kan vi lita på varandra?

I Portugal svarar nästan 90 procent nej. I Storbritannien tycker 70 procent av invånarna att man inte kan lita på andra. I Sverige anser 67 procent att vi kan det.

Det är bara lögner

De flesta av oss vill ha ett samhälle med mer gemenskap och socialt ansvar.

Bästa sättet att skapa sådana samhällen är att öka jämlikheten.

Talet om att det blir bättre om de som tjänar mest tjänar ännu mer är propagandalögner som bitit sig fast sedan Thatchers och Reagans dagar.

Medan de superrika har investerat miljarder för sig själva och sina barn i skattefuskländer har villkoren för de fattigaste försämrats.

Att ojämlikhet är en lose-lose lösning ses i Storbritannien. Jämlikhet är en win-win strategi.

Bok: The Spirit Level.Why More Equal Societies Almost Always Do Better.
Författare: Richard Wilkinson och Kate Pickett.
Förlag: Allen Lane.

Tomas Polvall
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn