Om en månad börjar efterspelet i Arbetsdomstolen till den vilda strejken på Lagena. Jessica Moya pekas ut som en av tre strejkledare.

Skadeståndskravet är därefter. Systembolagets dotterbolag Lagena och Svensk Handel kräver henne på 5.000 kronor. Det är 3.000 kronor mer än någon tidigare har fått punga ut med.

– Jag har en bred mun och kan säga ifrån. Jag och de två andra har suttit i förhandlingsdelegationen länge. De ville hitta syndabockar och valde oss, säger hon.

Själv ger hon en annan bild. Det började med att klubbstyrelsen kände ”starka vibbar” att stå på sig från medlemmarna.

Stor fråga
Senare, precis innan strejken skulle börja, utlystes 30 minuters betänketid. Alla skulle få en sista chans att tänka om.

– Självklart är man rädd, men vi övervann vår rädsla. Problemet är att inte våga, tycker hon.

Strejken sätter ljus på en av de stora frågorna i avtalsrörelsen. LO-förbunden vill sätta stopp för möjligheterna att säga upp anställda och ersätta dem med folk från bemanningsföretag.

– Om de lyckas är det en seger för oss. Vi har skapat debatt och öppnat ögonen på många, resonerar hon.

Chilenska rötter
Jessica Moya är dotter till en chilensk vänsterman – men politik var inget stort samtalsämne i hemmet. Själv har hon inte varit politiskt aktiv.

– Jag har aldrig varit med i Ung Vänster eller SSU eller så, men jag har alltid röstat på Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna.

Hon kom till Sverige, närmare bestämt Upplands-Bro utanför Stockholm, tillsammans med sin mamma på luciadagen 1985. Då var hon åtta år och fick äntligen återse sin pappa, som hade flytt till Sverige nio månader tidigare.

Hon började i en förberedelseklass för invandrarbarn och fick vänner direkt bland andra spansktalande barn. Men bästa kompisen blev en finsk tjej. Det spelade ingen roll att ingen av dem kunde svenska. De förstod varandra ändå.

Ärvd talang
Efter gymnasiet utbildade hon sig till webbmaster. Det tog ett år. När hon var klar hade hon upptäckt att det där inte var något för henne.

På köksväggen hänger ett dramatiskt stilleben med frukter på rymmen. Det har hennes sexåring målat. Han har ärvt mammas talang. Det var webbdesigner hon skulle ha blivit, inte webbmaster.

– Om jag skulle välja en annan bana i dag skulle jag nog bli advokat och föra arbetarnas talan.

Men hon blev lagerarbetare. 1998 sökte hon sommarjobb på pappas arbetsplats – Lagena i Jordbro utanför Stockholm, ett omlastningslager för alkoholhaltiga drycker. Där blev hon kvar.

Världens röra
Det är världens röra bland arbetskamraterna. Hon räknar till tolv olika nationaliteter på lagret. Det är multikulturellt så det förslår, liksom hennes liv i övrigt.

Hennes sambo kommer från Turkiet. Tillsammans har de två chilensk-svensk-turkiska barn.

Tidigare jobbade hon tvåskift. Nu går hon upp i ottan och slutar klockan 15 varje dag. Sambon lämnar på dagis, hon hämtar. Resan hem tar en timme.

– En vanlig dag går jag upp fyra, halv fem. När jag kommer från dagis är det middag. Efter middagen hinner vi umgås en stund innan det är bad och läggdags. Sedan sjunker jag ihop i soffan framför tv:n.

Gåvor till skadestånden
Hon har talat om strejken två gånger, senast i lördags på ABF-huset i Stockholm. Då fick hon ta emot en gåva på 5.000 kronor. Pengarna ska gå till skadestånden. Arbetarna på Lagena har samlat in i runda tal 100.000 kronor.

76 arbetare strejkade. 73 krävs på 3.000 kronor vardera i skadestånd och tre krävs på 5.000 kronor var. Det blir 234.000 kronor om Arbetsdomstolen helt och hållet går på arbetsgivarnas linje.

Om nu inte stämningen dras tillbaka. Det har hänt förr, senast när renhållningsarbetarna i Stockholm strejkade i vintras. Inte sedan 1996 har någon dömts för att ha strejkat vilt.

Oönskade "strejkledare"
Precis före den vilda strejken avgick de flesta ur Handelsklubbens styrelse. Därmed kunde de själva strejka. Kvar blev en ministyrelse på tre personer.

På torsdag är det fyllnadsval till de tomma platserna i styrelsen. Inför mötet har klubben fått veta att företagsledningen inte vill se de tre ”strejkledarna” i klubbstyrelsen igen.

– Om vi inte ställer upp drar företaget tillbaka stämningen till Arbetsdomstolen. Det ska vi informera om. Men jag ställer upp. Vi har demokrati. Arbetarna väljer vilka representanter de vill, betonar Jessica Moya.

26 sades upp
Upprinnelsen till strejken var Lagenas andra varsel inom loppet av ett halvår. 38 lagerarbetare hade sagts upp i december. Nu skulle ytterligare 33 bort. De ska ersättas med folk från bemanningsföretag.

Till slut blev 26 lagerarbetare uppsagda. Turordningslistan följdes strikt. Gränsen gick vid sex års anställningstid. De första fick gå i september.

Jessica Moya kan känna dåligt samvete för att hon är kvar, när de fick gå.

– Men efter strejken kan jag se dem i ögonen. Vi gjorde vad vi kunde.


FAKTA / Jessica Moya
Ålder: 32 år.
Familj: Sambon Serbar Saygieder, gruppchef på en Icabutik, sönerna Doan, 6, och Noel, 3.
Bor: I en bostadsrättsfyra i Jakobsberg nordväst om Stockholm.
Fritid: Familjen. Äldste sonens fotbollsträning på Järfällavallen varje söndagsmorgon. ”Jag har fått det bästa här i livet – en sambo och två barn som jag älskar.”