Regeringen verkar för allas bästa?
En av de många nyheter ur årets budget som avslöjades i förväg, var att det ska bli lättare att få a-kassa. Tro det eller ej! Men det gäller bara för företagare.
De ska bland annat kunna få a-kassa under tillfälliga svackor i verksamheten, om verksamheten ligger nere. Det är inte mer än rätt. Är man rädd för fusk, vilket har varit skälet till de restriktiva reglerna tidigare, så får väl arbetsförmedlingen kontrollera de arbetslösa företagarna extra hårt – eller ännu bättre, erbjuda dem stöd och hjälp.
Men samtidigt som arbetslösheten är högre än på länge, och ökar, satsar alltså regeringen pengar på att faktiskt förbättra tryggheten för egenföretagare.
Trots att de annars konsekvent har monterat ned trygghetssystemen i allmänhet och arbetslöshetsförsäkringen i synnerhet.
Självklar orsak
Orsaken är självklart att man vill ha många företagare, inte minst så kallade egenföretagare. Det framgår också av förslagen.
Varför vill då regeringen så gärna att folk ska bli egenföretagare? Det är lätt att se hur det passar ihop med arbetsmarknadspolitiken i övrigt.
Våldsamt höga a-kasseavgifter i de a-kassor där arbetslösheten är högst är ju, förutom att det är orättvist, ett hot mot fackförbundens ansvar för arbetslöshetsförsäkringen, och mot facket överhuvudtaget. De hårdare kraven på arbetslösa är ju ett sätt att sänka ”reservationslönen”, som det nu föga förvånande har ”avslöjats” att man säger inom regeringen. Undergrävande av fackets ställning, försämrade löner och sämre jobb överhuvudtaget är målet, alltså.
Ingen konspiration
När den som arbetar är egenföretagare i stället för anställd försvinner ju både facket och de kollektivt underbyggda lönekraven ur bilden, så visst passar det bra.
Men det handlar säkert inte om något slags konspiration. Kanske tycker regeringen att det de gör är för allas bästa.
Säkert har de den alltmer vanliga uppfattningen att ”entreprenörskap” befriar människan. Och utan att vara ironisk så är det klart att det ligger något i det ibland. Det finns ju de som blir friare genom att starta företag; som får göra något de faktiskt vill och själva styra sina arbeten.
Inget fritt val
Men minst lika ofta är företagandet inget fritt val på egna villkor, utan ett sätt för arbetsgivare, uppdragsgivare eller vad man nu vill kalla det att slippa ifrån de där besvärliga kraven och reglerna om inflytande, löner och annat.
För ”företagaren” blir det då, förutom förlusten av inflytande, lön och så vidare, en förlust av arbetskamrater och socialt sammanhang. Kanske rentav ett inbyggt tvång att konkurrera med de arbetskamrater som man tidigare kunde vara solidarisk med.
Frågan är om det är något som regeringen önskar, eller bara en bieffekt som de kan leva med. Men det kanske spelar mindre roll.
Hanna Pettersson