I december i år samlas världens ledare i Köpenhamn för att enas kring ett nytt klimatavtal. Sverige kommer, som ordförandeland i EU, att spela en central roll i förhandlingarna. Målsättningen är att få till stånd ett avtal som leder till att världens totala utsläpp reduceras med minst 50 procent till år 2050 i förhållande till 1990 års utsläppsnivåer. Om det nu är så att växthusgaserna allvarligt påverkar vårt klimat så krävs det motåtgärder.

Samtidigt är vi nu mitt i en av de djupaste lågkonjunkturerna i modern tid. I takt med att företag och industrier tvingas skära ner eller till och med att stänga ökar arbetslösheten. Sedan hösten 2008 har arbetslösheten ökat från sex till nära åtta procent i Sverige och LO-ekonomerna bedömer att arbetslösheten kan komma att öka med ytterligare ett par, tre procent till år 2011. Redan i dag går var tionde IF Metallare arbetslös. Sammantaget står nära 400 000 svenskar utan arbete.

Arbetstagare och arbetsgivare inom industrin drar ibland olika slutsatser. Men i frågan om klimat och energi är det till gagn för både våra medlemmar och Sverige med gemensamt ansvarstagande och samförstånd.

För det är möjligt att klara både klimathotet och jobbkrisen, om vi lyckas få till stånd en långsiktigt hållbar energiförsörjning. Ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling står inte i motsatsförhållande till varandra. Tvärtom.

Stabila spelregler
Sverige har en god tradition av samarbete att bygga vidare på. Under stort samförstånd byggdes under 60- och 70-talen den koldioxidfria elproduktionen ut, något som lagt grunden till att Sverige i dag har de lägsta utsläppen av koldioxid per person i hela Europa. Samtidigt gav det svensk industri stabila spelregler att kunna investera och utvecklas.

På grund av lågkonjunkturen kommer Sverige på kort sikt ha tillräckligt med el. Men i ett längre perspektiv kommer behovet av energi att öka kraftigt. Omställningen vi står inför är gigantisk. Till exempel ska transportsektorn, enligt regeringens mål, vara fri från fossila bränslen år 2030, något som kommer ställa höga krav på mer el för att ersätta drivmedlen. Den rödgröna oppositionen har än mer långtgående klimatmål.

Att i ljuset av sådana ambitioner tro att det går att fasa ut kärnkraften är inte realistiskt. Tvärtom kommer såväl regeringens som oppositionens klimatpolitik att kräva mer – inte mindre – kärnkraft om klimatmålen ska nås, något som inte minst Kungliga Vetenskapsakademien visat i sina beräkningar.

Praktisk syn
Basindustrins syn på energifrågan är praktisk. För att kunna investera och skapa jobb behövs el till konkurrenskraftiga priser, oavsett om den kommer från kärnkraft, vattenkraft, vindkraft eller andra förnyelsebara energikällor.  Men fakta är att nästan hälften av all svensk el i dag kommer från klimatneutral kärnkraft och det finns inga praktiskt genomförbara eller kostnadseffektiva alternativ för att ersätta den. Trots att till exempel vindkraften kraftigt subventioneras med skattemedel är det ungefär dubbelt så dyrt att framställa koldioxidfri el med vindkraft jämfört med kärnkraft.

Vi menar därför att Sverige redan nu bör gå från ord till handling och planera för en fortsatt energiförsörjning till rimliga kostnader, och som inte ökar utsläppen av växthusgaser. Situationen är brådskande, dels för att koldioxidutsläppen globalt fortfarande ökar och världen inte har råd att vänta på att agera, dels för att investeringar i ny energiproduktion tar tid och den tekniska livslängden för de äldsta reaktorerna bedöms vara till ända omkring år 2020.

Vi tror att det är möjligt att klara både jobben och klimatomställningen. Men det brådskar med att omvandla ord till handling om politikerna menar allvar med sina egna klimatmål.

Kenneth Eriksson
Ordförande svensk basindustris organisation SKGS (Skogen, Kemin,
gruvorna och Stålet)