För låga eller uteblivna löneökningar de kommande åren är allvarligare för sysselsättningen än för höga. Nollavtal innebär att 40.000 jobb försvinner på tre år medan 20.000 jobb försvinner om lönekostnaderna stiger med fyra procent om året. Det är Konjunkturinstitutets, KI:s, slutsats efter att ha räknat på olika scenarier för kostnadsökningarna de närmaste åren.
 

 

Konjunkturinstitutets årliga lönebildningsrapport innebär nytt bränsle till den redan intensiva diskussionen om löneökningarnas vara eller icke vara de närmaste åren. Den senaste veckan har utspelen avlöst varandra från arbetsgivarsidan. Budskapet har varit detsamma: det finns inget utrymme för centralt avtalade löneökningar.

Nu målas en annan bild upp. Det finns, enligt KI, ett utrymme för ökade lönekostnader som är någonstans mellan 1 och 2,5 procent om året.

Alla får sitt
Att KI-rapporten nu liksom tidigare används för att förstärka den egna argumentationen är ingen överraskning. Och väl medveten om hur rapporten används har KI den här gången sett till att alla får sitt.

Medan facken kan peka på det utrymme för ökade lönekostnader som KI identifierat kan arbetsgivarna framhålla KI:s betoning av hur viktigt det är att överenskommelserna 2010 tillåter ”flexibelt hänsynstagande till lokala förutsättningar”.

Det är första gången KI formulerat sig på det sättet i en lönebildningsrapport. Men exakt vad KI avser med formuleringen ville inte generaldirektör Mats Dillén utveckla.

– Det är en fråga för parterna, passade han.

Högre realränta
Huvudförklaringen till att frysta lönekostnader, enligt KI, har en allvarligare påverkan på sysselsättningen än högre löneökningar är att möjligheterna att ”belöna” återhållsamhet via lägre ränta är begränsad eftersom den redan är nära noll.

Med låga eller obefintliga lönekostnadsökningar sjunker inflationen ytterligare vilket innebär högre realränta som i sin tur stryper konsumtion och investeringar, enligt KI:s argumentation.

Japansk spiral
I värsta fall hotar en japansk situation – en spiral med sjunkande löner och priser.

Om lönekostnader ökar med fyra procent om året ökar reallöner mer och det leder, enligt KI,  till minskad efterfrågan på arbetskraft och arbetslösheten stiger. För att kompensera för de ökade arbetskraftskostnaderna höjer företagen sina priser och inflationen tar fart. Riksbanken måste då höja styrräntan tidigare än annars och det hämmar i sin tur konsumtion och investeringar.