Den 28 oktober, om drygt en månad, börjar den socialdemokratiska partikongressen.
 

 

Jag har förmånen att vara med som valt ombud. Det är långt ifrån den första kongressen jag deltar på, men jag måste erkänna att jag aldrig känt mig så osäker. Vilket utrymme kommer kongressen att ha när det gäller att lägga fast partiet politik?
 
Ni förstår nog säkert min osäkerhet. Sedan ganska lång tid tillbaka har ett samarbete inletts med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Arbetsgrupper har tillsats på en rad viktiga områden, där det förhandlas fram kompromisser som ska ligga till grund för ett gemensamt regeringsprogram.

Tveksamhet
Vad händer om kongressen fattar beslut som inte stämmer med de slutsatser som förhandlas fram inom den rödgröna alliansen?

Jag har i en tidigare krönika i LO-Tidningen varit mycket tveksam, för att inte säga negativ, till att före valet gå in i ett samarbete med miljöpartiet och vänsterpartiet.

Självklart kunde socialdemokraterna klart ha deklarerat att man skulle bilda en koalitionsregering efter en valseger, men ändå låta väljarna ha tre partier att ta ställning till.

Eufori
En annan fråga som inte kommer att diskutera på kongressen är Mona Sahlins ställning. Jag var ombud på den senaste extra kongressen som enhälligt valde Mona till partiordförande.

Stämningen bland ombuden var på gränsen till euforisk och applåderna ville inte ta slut.

Men vad har hänt sedan?

Ständigt tjat
Jag har varit runt om i landet på olika möten och nästan alltid tas frågan om Mona Sahlins ställning upp. Varför?

Kan det vara så att borgerliga tidningars ledarsidors ständiga tjat, ofta ackompanjerade av diverse opinionsundersökningar, burit frukt?

Ska vi vinna nästa har vi inget utrymme för den typen av krypskytte.

Jag utgår ifrån att den kommande kongressen enhälligt kommer att välja Mona Sahlin till partiordförande och jag hoppas att vi därefter börjar prata politik och inte person!

Storstäderna nyckeln
Till sist hoppas jag att kongressen kommer att formulera en politik som gillas av stor stockholmare.

Får vi inte framgång i storstäderna är chansen liten att vi vinner riksdagsvalet. Det duger inte med opinionssiffror på 20 procent i Stockholm.

 

 

Stig Malm