Häromveckan krävde några S-märkta kommunpolitiker, Helene Hellmark Knutsson, Ilija Batljan, Anders Johansson och Niklas Nordström, (DN-debatt 24/8) att Socialdemokraterna måste skaffa sig en politik anpassad till stockholmarnas livssituation. Att det finns särskilda problem i Stockholmsregionen kan jag hålla med om, men de lösningar som de fyra skribenterna förordar kan jag inte alls ställa upp på.

Det är främst två delar i deras artikel som jag har svårt att ta till mig. Först förstår inte jag hur författarna till debattartikeln kan påstå att klassbegreppet suddas ut för att en industriarbetare i landsorten har mer pengar över än en tjänsteman med god inkomst i Stockholm.

Visst kan det säkert finnas sådana exempel, men klassbegreppet innefattar mycket mer än hur mycket pengar man får i lönekuvertet, exempelvis hur mycket makt man har i olika avseenden. 

Förunderligt
När man ställer industriarbetaren på landsorten mot tjänstemannen i storstaden så glömmer man alla de människor som faktiskt bor i storstädernas förorter. Jag vet att Helene, Ilja, Niklas och Anders, i sina roller som kommunalråd och oppositionsråd, vistas i våra miljonprogramsområden, vilket gör att jag förundras över deras påstående att klassbegreppet suddas ut.

Nästa del som jag reagerar på är hur mina partivänner kommer fram till att lösningen på arbetsförmedlingens brister är att göra om las, lagen om anställningsskydd, till en lag som ger rätt till omskolning vid arbetsbrist ”än ett snävt sätt att räkna anställningsår”. 

Jag tycker att Helene & Co sätt att raljera över las är en mycket tråkig beskrivning på en lag som förhindrar anställda att bli uppsagda på godtyckliga grunder.  I och med att jag själv förhandlar och ser hur pass väl lagen ändå fungerar i praktiken (speciellt med företag som inte låter sig toppstyras av Svenskt Näringsliv) så blir jag besviken när partivänner ställer kompetensutveckling, vidareutbildning och omskolning mot anställningstrygghet.

Ingen valvinnare
Jag har svårt att se att sämre arbetsvillkor och osäkrare anställningar, som jag hävdar är konsekvensen av avskaffandet av las, skulle vara lösningen på de problem som författarna till debattartikeln lyfter.

Varför måste omskolning och kompetensväxling leda till otryggare anställningar? Omställningstrygghet som de nämner i stället för anställningstrygghet behöver inte stå i motsats till varandra.

Vilka väljare tror man att Socialdemokratin ska vinna på ett sådant förslag?

Inte tror jag att TCO:s medlemmar som får hoppa omkring i olika projekt-, visstids- eller provanställningar lockas av ännu sämre anställningstrygghet.

Kongressmotion
Inte heller tror jag att Kommunals medlemmar som dag efter dag får sitta framför telefonen för att förhoppningsvis få arbeta några timmar attraheras av förslaget. 

Till Socialdemokraternas partikongress i höst har jag lagt en motion om hur vi i stället måste se över alla former korttidsanställningar för att löntagare, oavsett om de är tjänstemän eller arbetare, inte ska bollas fram och tillbaka i olika otrygga anställningar.

Leif Nyberg
Ombud på Socialdemokraternas partikongress, ?Huddinge