Kärnämnen är inte längre så viktiga för dem som går en yrkeslinje i gymnasieskolan. Det skapar ett samhälle där mina barn inte kommer att förstå en instruktion på engelska, eller räkna ut en ekvation. Det är så man skapar en ny underklass.

För att möta Europa och lära sig nya språk måste man kunna den svenska grammatiken. I den nya yrkesskolan är inte det heller så viktigt. Om man blir arbetslös senare i livet behöver man kanske byta yrke – och då är man väldigt begränsad om man inte har någon behörighet till högre studier. Klyftorna ökar och arbetarna ska tydligen veta sin plats.

Ett annat sätta att skapa underklass är genom en låglönemarknad, att sänka priset i första hand på den del av arbetskraften som redan har de lägsta lönerna och de sämsta arbetsvillkoren. Och den utländska arbetskraften ska tydligen ha sämre betalt än den svenska, när de jobbar i Sverige. En del utländska företag tar inget ansvar för sina anställda och en del bemödar sig inte ens att betala skatt, löntagarna har en dålig arbetsmiljö och villkor som är under all kritik. När vi i facket kopplas in för att byggjobbarna far illa tar de bara hit några nya som utnyttjas i stället.

Lägre tillväxt
I den svenska modellen har fackföreningarna, arbetslöshetsförsäkringen och en hög utbildningsnivå bidragit till att få bort de mest lågavlönade jobben. I länder som USA och Storbritannien har i stället den privata låglönemarknaden vuxit. Förutom stora klyftor i samhället leder det till lägre tillväxt.

Men sämre anställningstrygghet gynnar låglönemarknadens framväxt även i Sverige.

Arbetsgivarens har rätt till fri visstidsanställning i två år utöver provanställning. I praktiken innebär det att otrygga anställningar kan förlängas upp till 2,5 år. Arbetsgivarnas får större vinster på löntagarnas bekostnad. Främst berörs grupper som redan har en svag anknytning till arbetsmarknaden.

Helt klart är att människor med sämre resurser får svårare att hävda sig. Vi ser det i arbetslivet, på bostadsmarknaden och i jakten på dem som tvingas leva på sjukersättning eller a-kassa. Det är alltför många som ställs vid sidan. Sjuka, arbetslösa, ungdomar, ensamstående föräldrar, invandrare och många av våra äldre har fått det sämre.

Färskvaror
Jag tycker att det sprider sig en uppfattning i Sverige att det är okej med orättvisa och inkomstklyftor. Det verkar som många tycker att det är skillnad på människor och människor. Den nya underklassen ska vara tacksamma och nöjda.

Det är alldeles uppenbart att det som arbetarrörelsen har kämpat för under 1900-talet inte kan tas för givet. Rättvisa, solidaritet och jämlikhet är alltid en färskvara. Det farligaste är att ta dessa värderingar för givet.

Den djupa ekonomiska kris som vi nu ser effekterna av gör att många människor känner sig bortglömda av politiken. Politiken ger inte de rätta svaren. Och det är inte bara den borgerliga regeringens fel.

Konkreta förslag
Vi inom arbetarrörelsen måste bli tydligare med vad vi står och vad vi vill. Därför är det viktigare än någonsin att arbetarrörelsen skapar konkreta politiska förslag.

Vi behöver politiker som motiverar andra människor till personliga uppoffringar. Vi behöver ledare som skapar mod.

Johan Lindholm
Byggettans ordförande