Klas Eklund vill rädda miljön med marknadens hjälp

Han har gått från 1960-talets extremvänster via kanslihuset med Palme och Feldt till SEB:s bankpalats. Nu vill Klas Eklund vara med och rädda planeten – med marknaden som verktyg.

Skeppsholmen i Stockholm en varm sommardag med stekande sol. På Briggen Tre Kronor håller Klas Eklund ett föredrag utifrån sin bok Vårt klimat som kommit ut på våren. Ämnet är klimatpolitik och vilka ekonomiska styrmedel som effektivast kan ge de nödvändiga utsläppsminskningarna.

När det blir dags för frågor från publiken reser sig en herre i övre medelåldern och presenterar sig.

– Då vet jag vad du kommer att säga, säger Klas Eklund snabbt.

– Nej, det vet du inte, kontrar frågeställaren. Det jag vill fråga är: Vet du hur stor del av växthuseffekten som orsakas av koldioxid?

– Jag visste att du skulle säga det, säger Klas Eklund och förklarar för resten av publiken att frågeställaren är en välkänd så kallad ”skeptiker”, alltså en debattör som förnekar att människan orsakar någon global uppvärmning.

Klas Eklund visar att frågan är fel ställd, och efter ett ganska hätskt meningsutbyte sätter sig den något tillplattade KTH-docenten ner och frågestunden fortsätter.

Sekterism
Engagemanget är stort och tonläget stundom högt uppskruvat på båda sidor i klimatdebatten. Åldermän från näringslivet avfärdar hela den globala uppvärmningen som en bluff och varnar för miljöfascism och stöveltramp, medan aktivister på vänsterkanten argumenterar för koldioxidransonering och förbud mot långväga flygresor.

Klas Eklund drar paralleller till sin tid i de sektliknande grupperna på yttersta vänsterkanten i skiftet mellan 1960- och 70-tal. Då var det vanligt att små grupper stormade in på motståndarnas möten för att predika deras förtappelse.

Det engagemang han själv numera har i miljöfrågan är också starkt, men brinner inte lika häftigt som 17-åringens längtan efter det klasslösa samhället.

– Det har vuxit fram gradvis, säger han. Redan på 80-talet diskuterade vi om socialdemokratin skulle anamma ekonomiska styrmedel – att sätta pris på miljön – och den debatten vann vi. Det är numera helt accepterat.

Tillbaka till naturen
Efter tiden i kanslihuset blev Klas Eklund bankekonom och under den tiden låg miljöintresset med hans egna ord ”i träda”.

Det vaknade så smått när han och frun köpte sommarstuga i Sörmland. Och för sex år sedan sålde Klas Eklund och Pernilla Ström våningen i Stockholm och köpte en gård i Skåne – då blommade miljöengagemanget upp på allvar.

– Vi har djur, hästar, och ett antal hektar med bete och vall. Det är ingen stor gård, men ändå: När du driver en gård, då är du verkligen ”mitt i naturen” – du är beroende av väder och vind på ett helt annat sätt. I klimatdebatten pratas det om extremt väder – stormar och skyfall – och bor du på en ås i Skåne, utan träd runt omkring, då är du definitivt utsatt för naturens element.

Stern en väckarklocka
Under de följande åren växte klimathotet fram som en av de stora frågorna i samhällsdebatten. Den tidigare amerikanske vicepresidenten Al Gore blev en förgrundsfigur genom sin Oscarbelönade film En obekväm sanning, men för ekonomen Klas Eklund kom det intellektuella uppvaknandet med den brittiska Sternrapporten.

– Mitt eget tidigare allmänna intresse för klimat- och miljöfrågor, och det här nyvaknade intresset som kom av att bo på landet, träffade plötsligt Sterns massiva lunta, med ekvationer, grafer och kalkyler på vad klimatförändringarna faktiskt kostar. Och vad det kostar att göra något åt dem.

Och för Klas Eklund är god ekonomi också god moral.

– Om vi inte ska slösa med Jordens resurser ska vi heller inte vara slösaktiga i vår politik, säger han.

Plånbok och moral hand i hand
Det är här prismekanismen, de ekonomiska styrmedlen, kommer in.

– Med alla sina svagheter är prismekanismens stora fördel att den ställer plånboken och moralen på samma sida. Att bara hytta med fingrarna och säga att ”du är klimatskurk för att du gör så eller så” – det hjälper inte, eftersom det finns för få eldsjälar. Och skuldbeläggning är heller ingen effektiv metod. Om däremot ett pris gör att vi faktiskt i den egna plånboken tjänar på att vara gröna och klimatsmarta, då har man överkommit den motsättningen. Och det är det som är finessen.

I december är det meningen att ett globalt klimatavtal ska tecknas i Köpenhamn. Men allt Klas Eklund vågar hoppas på är att man ska komma överens om ett ramverk för framtida förhandlingar. Konkreta beslut om utsläppsminskningar verkar avlägsna. Motsättningarna är för stora, och finanskrisen gör det ännu besvärligare.

– Olof Palme hade alltid många bollar i luften, men hans paroll var ”ett helvete i taget”. Så fungerar politiker.