Facket tar parti för sitt eget bästa
Vid den här tiden nästa år är vi mitt i valrörelsen och 2010 blir ett ödesår. På alla fronter rullar de borgerliga partierna Sverige tillbaka mot det gamla klassamhället och det finns bara en kraft som kan stoppa antiutvecklingen – fackföreningsrörelsen.
Jag vill därför påminna om Trondheimsmodellen, beskriven av Aron Etzler i boken med samma namn, om hur norska LO inför valet 2003 satte en egen politisk agenda, bland annat återkommunalisering och reformering av offentlig sektor. Socialdemokraterna tvingades gå till val på fackets krav och belönades med väljarstöd.
Det är hög tid att göra svensk praktik av de erfarenheterna, det vill säga ett valmanifest, en kravlista, för att vänstervrida Sverige. Om den lämnar socialdemokratiska partiet är kallsinnigt så fine, då stödjer facket det parti som stödjer facket.
Facklig politisk samverkan ledde en gång till generösa välfärdsystem, som återkopplade i starkt väljarstöd för socialdemokratin. En positiv spiral som fjädrade länge men som nu tappat all uppåtstudds. I dag finns ingen anledning för LO att skänka pengar och lojalitet åt ett parti med den bärande ideologin att inte skrämma bort borgerliga medelklassväljare.
Ideologisk kollaps
Den ideologiska kollapsen beror på EU:s järnbur, där inne finns inget utrymme för politik bortom avregleringar och budgetdisciplin förutom oenighet om storleken på skattesänkningarna.
Unionen är skapad för Mona Sahlins hjältar – entreprenörerna. EU-kommissionen slår fast att ”Europa måste bli bättre på att främja entreprenörsanda. Det behöver fler nya och blomstrande företag som är villiga att skörda frukterna av marknadernas öppnande …” (Grönbok jan 2003).
I en rapport från Institutet för tillväxtpolitiska studier bedöms verksamheter inom vård – skola – omsorg till ett värde av 150–250 miljarder vara möjliga att konkurrensutsätta i Sverige” (Arbetsrapport R2008:005).
Marknaden väljer
Men det är inte LO:s medlemmar som tjänar på att marknaden lägger under sig vårt samhälle. För marknaden tillåter dig inte att välja. Det är marknaden som väljer dig och den vill bara ha de mest lättbehandlade patienterna, de friskaste åldringarna och de mest högpresterande eleverna.
Sanningen är att även stora delar av den svenska medelklassen helst skulle välja bort marknaden om de bara kunde. Massor av människor bara längtar efter solidarisk jämlikhetspolitik så de ska slippa sätta sina barn i friskola för barnens eget bästa, eftersom de vet att det innebär samhällets sämsta. Men vad ska de göra när hela samhället byggs om för att främja deras egenintresse?
Fackets medlemsras beror förstås på regeringens politik men också på att människor inte märker att rörelsen gör skillnad. En radikal kravlista skulle däremot kunna förändra allt.
Är Wanja Lundby-Wedin medlemmarnas eller den socialdemokratiska partistyrelsens ordförande?
Ann-Charlott Altstadt