Jag undrar hur det skulle vara om vi stannade upp och betänkte vad vi kan lära oss av finanskriser, klimatkriser och alla andra kriser. Hur och varför blev det så här och vart är vi på väg?

Som jag ser det har vi tappat initiativet att formulera vilka problem och vilka möjligheter som finns i dagens samhälle. Det är i regel nationalekonomerna som beskriver både problem och lösningar i samhällsdebatten och vi i rörelsen reagerar på vad ekonomerna presenterar.

Borde det inte vara tvärt om?

Om vi backar 100 år och funderar lite på de frågor som då var aktuella så kan man ju anta att man från borgerligt håll tyckte att det där med allmän sjukförsäkring, semester, åtta timmars arbetsdag var omöjligt att genomföra men vi socialdemokrater gjorde det ändå.

Det var modiga och djärva människor med drömmar, visioner och mål som byggde upp det samhälle vi har i dag.

Nu måste vi 60-, 70- och 80-talister ut på banan, lyfta blicken och se ut över horisonten och fundera: Vad har vi för visioner, mål och drömmar som vi vill förverkliga på 2000-talet?

Det vi vet, är att vad vi än kommer med så är borgarna och borgliga nationalekonomer emot.

Vilka frågor kan då engagera människor så mycket så att man går och röstar på 2000- talet?

Är det sex timmars arbetsdag, sex veckors semester, friår, fattigdomsbekämpning, klimatfrågan, energifrågan eller är det något annat?

Arbetslösheten kan vi lösa om vi delar på de jobb som faktiskt finns, jag tror att sex timmars arbetsdag kan vara en del av lösningen.

1923 lyckades socialdemokraterna driva igenom 8 timmars arbetsdag och nu är det dags att ta nästa steg, sex timmars arbetsdag.

Frågan är, vill vi och törs vi genomföra ett sådant förslag i en nära framtid.

Fattigdomsbekämpningen är ett svårare problem att lösa, men om man har i åtanke att det endast behövs en sjättedel av väldens försvarsbudget för att komma till rätta med fattigdomen och klimatkrisen i välden så är det inte omöjligt.

När det gäller valdeltagande och demokrati så kan jag tycka det skulle vara val samtidigt med att man lämnar in deklarationen. Valdeltagandet skulle givetvis öka samtidigt som det blir enklare för väljaren att rösta.

Gällande marknaden så får vi gilla läget och göra något bra av det.

Först och främst måste det framgå vad som är syftet med de företag där arbetarrörelsen är ägare, är det vinstmaximering eller är det något annat och i så fall vad är det?

Är det att driva en bank utan stora vinstkrav precis som Sparbankerna där överskott går till regional utveckling?

Är det att förvalta våra pensionspengar på ett sådant sätt att vi dels får en bra avkastning genom låga avgifter och samtidigt kan vara med och påverka den regionala utvecklingen?

Är det att använda våra företag som en motkraft till kvartalskapitalismens nycker och föra in den kollektiva tanken i affärsvärlden?

Är det att bekämpa fattigdomen genom att göra affärer med företag i tredje världen som respekterar mänskliga rättigheter och har sjysta arbetsvillkor?

Mitt svar är ja. Vad vill ni andra?

Patrik Engström
IF Metallare och socialdemokrat