Bild:

De sibiriska tigrarnas klor är sju centimeter långa. Längden på djurvårdaren Susanne Linderbergs är osäker. Säkert är däremot att hon har stenkoll på fingrarna när det är dags för mat.
 

Att ständigt vara skärpt är en livsnödvändighet för parkens djurvårdare. Det vet Susanne Linderberg efter alla sina år här.
 
En gång när hon stoppade in frukt till Kamtjatkabjörnarna Peter och Sofia under en grind råkade hon sätta ena handen för nära djuren.

– Peter kom ut med ramen under grinden och drog till. Det gjorde ont. Då fick jag en påminnelse om att det inte är några krambjörnar det här, säger Susanne Linderberg.

En annan gång blev en av hennes kollegor attackerad av en varg.

– Det var en sövning som gick fel. Djurvårdaren gick in till vargarna själv, obeväpnad, och tio vargar var instängda på en väldigt trängd yta. Dessutom var det i en situation där man precis hade jagat dem med bedövningsvapen.

Problemet var att luckan där djurskötaren skulle ta sig ut inte fungerade som den skulle.

– Om den hade funkat skulle han ha varit ute innan vargen kom, men allt gick ju trots allt bra till slut. Efter det som hände bestämdes det att vi skulle ha bössa med oss vid sådana tillfällen, säger Susanne Linderberg.

Rått kött till frukost
Hon är på väg uppför de långa, branta backarna i en fyrhjuling. Kollegan Björn Johansson kör. Det är tidig morgon och parkens sibiriska tigrar väntar på frukost. De äldsta, Kizi och Tungu, får mat först. De är hungriga. Ivrigt tar de emot de råa köttbitarna från djurvårdarnas händer. Sedan väntar en härlig dag i solen för tigersyskonen.

Systrarna Samara och Tatiana får däremot hålla sig inomhus där de kan betraktas av besökare genom ett stort fönster. De båda syskonparen får turas om att vara utomhus.

– Annars bråkar de för mycket, säger Susanne Linderberg.

Men innan Samara och Tatiana släpps in i tigerhuset är det dags för städning. Björn Johansson sprutar vatten för att barken på golvet ska hållas våt. Det hjälper mot den fräna doften av tigerurin blandat med rått kött.

Vacker utsikt
Under tiden kontrollerar Susanne Linderberg tigrarnas ytterstaket och går igenom anläggningens två våningar på jakt efter tigerbajs. Där uppe passar hon på att titta ut genom tigrarnas enorma fönster som vetter mot parken.

– Det här är parkens finaste utsikt – och den har tigrarna, säger Susanne Linderberg och ler.

Samara och Tatiana väntar otåligt på sin mat. Plötsligt ryter en av dem till.

– Det är heta damer det här, säger Susanne Linderberg.

Detta har hon bevis på i sin garderob, där det hänger en vinterjacka med en stor reva på ena axeln. Ett minne från när hon befann sig vid en grind där det finns en springa mellan grinden och grindstolpen.

– I det här läget vände jag ryggen till och vred på ena axeln lite. Då kom Samara ut med tassen och gjorde en reva med ena klon. Då fick jag svettbryt.

Farlig rutinmässighet
Susanne Linderberg berättar att de flesta incidenter på djurparker oftast inträffar när jobbet börjar gå på rutin.

Hon och kollegorna har många gånger funderat på hur djuren skulle se på dem om de gick in till djuren, något som de i princip aldrig gör. 

– Peter skulle nog ha oss som en leksak och släpa runt på oss, bära in oss i skogen och lägga sig på oss. Ungbjörnarna hade slitit en i stycken och börjat leka med delarna. Och björnen Losa attackerar direkt, eftersom hon har ungar.
 

 
– Björnar är också som oss människor, riktiga gottegrisar. De älskar allt sött och sliskigt, säger Susanne Linderberg som tycker att hon har ett riktigt drömjobb. Hon letade efter det i 16 år. Under den tiden hann hon gå på naturbruksgymnasium och arbeta som slaktare och lantbrukare.  
   

Björn Johansson inflikar att parkens björnar har tappat rädslan för människor och förknippar dem med mat.

– I det vilda får man vara glad om man över huvud taget får se en björn, säger han.

Under vinterhalvåret är det 3,5 tjänster i parken. På sommaren utökas personalstyrkan till 6,5 tjänst. Djurvårdarnas arbetsdagar går åt till att mata djuren, städa i deras anläggningar, hålla i shower och guidade turer för besökarna, röja snö på vintrarna, skriva journaler och dagböcker, tömma soptunnor, sopa asfaltvägarna och hitta på olika saker i djurens miljö så att de trivs och mår bra.

Tydlig kommunikation
Ett par av Susanne Linderbergs personliga favoriter bland de lurviga liven i parken är de två Kamtjatkabjörnarna.

– Björnar kommunicerar så väldigt övertydligt. Sofia kan göra mindre utfall. Hon kan också gå fram och tillbaka och titta på mig och hänga med underläppen och sucka. Som om hon vill säga ”du skulle bara veta hur hemskt mitt liv är just nu, om du bara visste”. Sedan får man lista sig till vad som är fel. Bland det första jag kollar är om apelsinerna är slut.

Hennes bror Peter kan i stället sätta sig ner och se jätteledsen ut. Just denna dag tycks han dock vara på strålande humör. När Susanne Linderberg och Björn Johansson kommer in med frukosten sitter han redan och kliar sig på magen.

– Det är en stor mage så det tar lite tid. Han är vår egen Baloo, säger Susanne Linderberg och skrattar.

Hopp om tillökning
De senaste tillskotten till björnparken är isbjörnarna Wilbär och Ewa. Han kommer från en djurpark i Stuttgart och hon från Rotterdam. Nu bor de i världens största polarvärld och ser ut att stortrivas. En gång i veckan får de jaga levande regnbågslax i dammen.

– De kan sitta i timmar och studera fiskarna, säger Susanne Linderberg.

Så fort Wilbär blir lite större hoppas personalen att han ska komma så pass bra överens med Ewa att det blir små isbjörnsungar.

Fram till dess ser personalen fram emot den kommande vintern – som blir den allra första med snö för isbjörnarna.

FAKTA / De flesta djurskötare jobbar i privat sektor
15.000 av fackförbundet Kommunals medlemmar arbetar inom sektorn djur och natur. Av dem är cirka 3.000 djurskötare.
De flesta arbetar inom den privata sektorn, cirka 10.000 personer, övriga 5.000 finns inom kommuner och landsting.
De flesta av de som är privatanställda har arbetsplatser som exempelvis djurparker, djursjukhus, fågelfarmer, ridskolor och travbanor.
Medellönen för en djurskötare anställd av landstinget är cirka 18.500 kronor, enligt Kommunal.
Även Seko har ett mindre antal medlemmar med djurskötarsysslor inom SLU och på Skansen.
Källa: Kommunal och Seko

FAKTA / Kamtjatkabjörnen kan väga 700 kilo
Isbjörnen blir mellan 2,40 till 3,3 meter lång. Hanarna väger upp till 650 kilo och honorna upp till 225 kilo.
Den finns på listan över utrotningshotade djur.
Den skandinaviska brunbjörnen kan väga upp till 300 kilo om det är en fullvuxen hanne. Från november till april går björnen i ide.
Kamtjatkabjörnen är en underart till brunbjörnen. Hanarna kan väga mellan 400 och 700 kilo och honorna 200 till 500 kilo.
När de står på bakbenen kan de bli uppemot tre meter långa. 
Källa: Orsa björnpark