Förlikning sätter punkt för AMF-historien
Vårens våldsamma turbulens kring AMF har nu fått sin ekonomiska upplösning genom en förlikning mellan bolaget och förre vd:n, Christer Elmehagen. Slutresultatet blev runt hälften av det ursprungliga kravet, eller 10 miljoner kronor som återförs till pensionsspararna.
För bolaget är uppgörelsen viktig. Nu kan fokus åter riktas mot spararna och en så effektiv förvaltning av pengarna som möjligt – det förtjänar bolaget som under en följd av år varit mycket framgångsrikt.
För huvudpersonerna i dramat är förlikningen både bra och dålig. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin som fått utstå den hårdaste kritiken av samtliga styrelseledamöter hade hoppats på mer till pensionsspararna och är därför i de första kommentarerna frän i tonen mot förre vd:n.
Men i en förlikning blir resultatet sällan vad en part önskar. Och av pressmeddelandet från AMF framgår att skulden för det som beskrivs som det otydliga pensionsavtalet fördelas lika mellan parterna och därmed sjunker återbetalningskravet på förre vd:n.
För huvudpersonen själv, Christer Elmehagen, är uppgörelsen ett sätt att försöka gå vidare i livet och hoppas på nya styrelseposter eller andra positioner i näringslivet. Uppgörelsen var därför absolut nödvändig för att det ens teoretiskt ska vara möjligt att åter finna en plats i styrelserummen. Och endast framtiden kan utvisa om uppgörelsen räcker.
I eftermälet till AMF-historien framgår också att både Svenskt Näringslivs vd, Urban Bäckström och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin vid flera tillfällen ställt frågor om den skyhöga pensionsavsättningen till förre vd:n.
Att svaren inte på ett korrekt sätt återspeglat vad styrelsen och dess ersättningskommitté avsett kan varken Urban Bäckström eller Wanja Lundby-Wedin lastas för. Det är inte rimligt att avkräva styrelseledamöter att de konsekvent ska misstro svaren från sin dåvarande styrelseordförande.
Exakt hur förlikningen tas emot av de fackliga kritiker som krävt Wanja Lundby-Wedins avgång och högljutt kritiserat hennes arbete i AMF-styrelsen återstår att se. Stödet från LO:s styrelse är dock fortsatt obrutet.