Bild:

Hans Andersson, vd för EME Steel Service Center i Borlänge berättar för arbetsmarknadsministern om hur företaget tvingats säga upp över hälften av personalen. Littorin har inte mycket tröst att ge, utan talar om vikten av att hålla statsfinanserna under kontroll.
 

Sven Otto Littorin reser land och rike runt i varslens fotspår. Hittills har han uppträtt på orter som Kiruna, Nybro, Landskrona, Östersund och Sandviken. Överallt talar företagsledarna om samma osäkerhet inför framtiden. Oron är också stor på arbetsförmedlingarna.

Själv hoppas den moderata ministern att han hade fel när han gjorde sitt berömda skitårsuttalande.  

När han anländer till arbetsförmedlingen i Borlänge försvinner han in på ett möte för att förhöra sig om hur den lokala arbetsmarknaden ser ut.

Under tiden söker Gunnar Unsgaard efter lediga jobb på en av datorerna. Tre år återstår till pension.

Platsjournalen ligger uppslagen på tangentbordet. I den har han i dag gjort en del understrykninger i intressanta annonser.

30 nej
Gunnar Unsgaard är en äkta allt-i-allo. Han har jobbat som allt från vaktmästare till säljare, hästskötare, svinfarmare, städare och bilmekaniker. Nu är han snart 62 och har skadat både knän och axlar. Han har sökt 30 jobb, men fått nej från alla.

– Sjukpenningen drogs in. Jag kunde ju gå lite i alla fall, sa de. Och a-kassan är jag utstämplad i från. Nu väntar jag på att få gå in i jobb- och utvecklingsgarantin. Men då får jag inga pengar förrän den 15 i nästa månad. Så då får jag vänta till dess eller så får jag jobba svart, säger han och skrattar.

Ministerbesöket har tydligt börjat sprida god stämning också bland arbetsförmedlarna och de fem jobbcoacherna.

Infarande minister
Arbetsförmedlaren Ragna Henriks berättar att ministern plötsligt kom infarande i fikarummet.

– Det är i alla fall en politiker som vill komma ut. Vi var säkert 20 personer där ute och han tog alla i hand. Det blev lite extra så där när han kom, säger hon.

Arbetsförmedlingen har inte fått den tillströmning av varslade personer som Ragna Henriks och hennes kollegor trodde från början. Antalet arbetslösa och i program i Borlänge har ökat med cirka 2,4 procent sedan i april i fjol.

Det är de nya på arbetsmarknaden, ungdomarna, som står för den största ökningen. Förmedlarna möter också personer med tillfälliga anställningar, och dem som inte längre är berättigade till sjukpenning.

Hjärtskärande
Ragna Henriks jobbar en del med rehabilitering i samverkan med försäkringskassan.

– Mitt hjärta blöder med dem jag träffar. Försäkringskassan har sina regler och vi har våra, men många hamnar mellan stolarna. Ibland säger försäkringskassan att en person kan söka ett lätt jobb – och så kanske han eller hon inte kan det.

Hon har sett hur en del varken är berättigade till a-kassa eller sjukpenning och därför måste söka sig till socialen.

Arbetsmarknadsministern kommer ut från mötet och passar på att gå ett varv på förmedlingen. Medan han småpratar med Ragna Henriks tittar en av de arbetssökande upp bakom sin dator.

– Nu är Littorin här och visar upp sig, säger han i sin mobiltelefon.

Andhämtningspaus
Ministern skiner upp och ropar tillbaka:

– Jaa, Littorin är här.

Innan turnén genom landet är över ska han ha hunnit besöka ett 20-tal orter. Hittills har han mött liknande stämningar överallt.

– Det man ser är väl någon slags andhämtningspaus. Det är fortsatt inte fritt fall just nu, men många avvaktar. Man vet inte vad som händer under hösten och tar det säkra före det osäkra.

Han hoppas att han hade fel när han gjorde sitt berömda uttalande om att två riktiga skitår väntade.

Och en god nyhet, tycker han, är att ingen verkar ha gett upp.

– Det gäller också när jag träffar personer som har blivit uppsagda. De ger inte heller upp utan försöker hitta det som går, säger han.

Vindkraft
Detta är stål- och plåtföretaget EME Steel Service Center i Borlänge ett exempel på. När bilindustrin vacklar har företaget börjat snegla åt vindkraftbranschen.

– Stora tillverkare i Sverige söker underleverantörer och deras önskemål stämmer ganska väl in på den maskinpark vi har här, säger vd:n Hans Andersson.

Under en dryg timme dricks det kaffe ur de blå kaffekopparna med firmanamnet medan han berättar mer om företagets framtidsplaner för Sven Otto Littorin. Och hur lågkonjunkturen slog ner som en bomb i verksamheten.

I augusti i fjol hade Hans Andersson 62 anställda. Nu är det 28 kvar. Ingen vet när konjunkturen vänder. Planeringen blir osäker när framtiden känns så oviss. Det kan också bli svårt att rekrytera all personal som behövs till produktionen när krisen är över. De som nu blivit uppsagda har då kanske hittat andra jobb.

­– Det är ett svårt jobb att rekrytera så många, säger Hans Andersson.

"Allt bara dog"
Många av dem som varslats på företaget var yngre personer. I april slutade de sista.

40-årige verkstadsarbetaren Magnus Mörk jobbade sin sista dag i februari.

– En torsdag kom en av ägarna ut och sa att man inte hade märkt något av lågkonjunkturen. På måndagen efter kom han ut och sa att Volvo hade halverat allting – och allt bara dog. Det var i oktober. Telefonen gick varm när kunderna ringde och gjorde avbeställningar.

Magnus Mörk tycker att inledningen på krisen kännetecknades av någon sorts masshysteri. Tidningarna skrev kolsvarta rubriker och om hur Sverige hade drabbats av den värsta depressionen sedan 1930-talet.

– Inte konstigt att folk blir rädda då.

I det läget kom beskedet om uppsägning inte som någon chock.

– Jag satte mig ner med min sambo och vi gick igenom ekonomin innan jag visste om jag skulle bli drabbad, säger Magnus Mörk.

De löste situationen genom att sambon, som då var föräldraledig, började jobba. I stället blev Magnus Mörk föräldraledig på heltid. Nyligen blev han uppringd av en rekryterare från Nässjö som sökte en teknisk säljare åt ett företag. Ännu har han inte varit på någon anställningsintervju.

– Men jag känner mig inte orolig. Nog ordnar det sig med jobb, säger han.

Tröstlöst
EME arbetar med bearbetning av varmvalsad plåt och de största kunderna finns inom verkstads- och bilindustrin, en av de hårdast drabbade branscherna. Mycket brukar gå på export, men det är inte till någon hjälp när krisen är global.

Och Sven Otto Littorin ger inte mycket tröst.

– Det vi kan göra, mot bakgrund av vad som skedde under 1990-talskrisen, är att se till att vi ändå håller statsfinanserna under kontroll. Det andra är att försöka se till att vi ändå gör de investeringar som man kan göra inom infrastruktur och utbildning. Men den stora potten går till att försöka möta upp dem som förlorat sina arbeten.

Personalen på EME ser positivt på att Sven Otto Littorins besök.

– Visst är det skoj att han ville komma till oss, absolut, så att han får se verkligheten. Han måste väl försöka få ihop verkligheten med sitt jobb på något vis, säger Lotta Stenberg, produktionschef på företaget, medan ministern får en rundvandring i lokalerna.

En kvinna på företaget är positivt överraskad över att ministern är så pass påläst.

– Han verkar äkta intresserad, inte något så där ytligt. Det kanske behövs att man kortar avståndet mellan politikerna och folket, säger hon, men hon vill inte ha sitt namn i tidningen.