”Det krävs två för tango”
 |
Det finns ingen utstuderad plan på att överge kollektivavtalen, bedyrar Christer Ågren.
I april tog han över som ansvarig för arbetsgivarfrågor på Svenskt Näringsliv, just när parternas försök att få till ett nytt huvudavtal definitivt hade havererat.
Han tar emot i ett opersonligt sammanträdesrum på Östermalm i Stockholm. Skäggstubben är modernt välansad.
Christer Ågren är en person som det går att prata med och komma överens med, är omdömet från Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg. Och det intrycket ger han.
Utanför mötesrummet står en skulptur med tre stornäbbade fåglar. Två sitter ovanpå varandra och gnabbas med den tredje. En bild av stämningen mellan fack och arbetsgivare?
– Sverige är ett av få ställen i världen där parterna har en gemensam grundsyn på att kollektivavtalen är viktiga.
Tydligt missnöje
Men arbetsgivarna är inte nöjda med det sätt som arbetsmarknaden fungerar. Det är åtminstone tydligt.
– Arbetsgivarna betalar ordentligt för att få fredsplikt. Ändå löper de risken att bli inblandade i någon annans konflikt. När facken säger att sympatiåtgärder handlar om styrka, så kan arbetsgivarna svara att det blir tvärtom för oss.
När parterna framöver har gjort sina analyser av de kraschade förhandlingarna om nytt huvudavtal kan det bli tydligare vad det är som är viktigt att gå vidare med, anser han.
Så det kan bli nya försök i en nära framtid?
– Ja, men jag vet inte i vilken framtid. Det finns ett intresse även för oss att lösa frågan parterna emellan så att vi inte hamnar i ett beroende av politikerna. Men nästa gång blir det ett helt nytt gäng som förhandlar. Det kanske får betydelse.
Han har arbetat med personalfrågor och med lönebildning i 30 år.
Hur har din kontakt varit med facken?
– Mycket bra. Vi har försökt hitta en gemensam syn på vad som ska utvecklas och drivas. Då behöver man inte förhandla så mycket.
I sex år jobbade han för Stora Enso i London. Han fick då tillfälle att jämföra svensk fackföreningsrörelse med andra länders.
– Jag har jobbat med omstruktureringar av företag i Frankrike. Då blir det främmande att kritisera de svenska facken i det avseendet.
Gemensam förståelse
Han lyfter fram lagen om styrelserepresentation. Facken medverkar där det talas om strategier för att utveckla företagen. Då skapas en djup gemensam bild av vad som är viktigt, anser han.
När han mött fackliga representanter i Belgien, Frankrike, Holland får han ofta frågan: ”Våra svenska kolleger är mycket mer välinformerade. Varför beter sig inte företagsledningen mot oss som de gör i de svenska verksamheterna.”
Då svarar han: ”Man måste vara två för att dansa tango. Då måste ni inta en hållning där ni inte kämpar emot allting.”
I Frankrike har företagsledare under våren tagits som gisslan av de anställda i protest mot nedläggningar och uppsägningar. Skulle du bli förvånad om det hände i Sverige?
– Jag skulle bli genuint förvånad men framför allt ledsen. Den franska modellen främjar inte industri och utveckling. Deras sätt att möta den ekonomiska krisen är en typisk förlorares.
Forskare brukar säga att Sverige har flexibla regler på arbetsmarknaden. Varför har du en annan uppfattning?
– Man kan inte jämföra med de sämsta länderna som Frankrike, Italien, Spanien. Sverige utmanas från helt andra delar av världen. EU är ju inte precis en vinnarunion.
– I Asien och i Latinamerika är arbetskraften ung, folk arbetar längre och hårdare samtidigt som kostnaden är mycket lägre än i Europa.
Höga lägstalöner
Utan att förorda några asiatiska avtal tycker han lägstalönerna är för höga i Sverige och att det är en av förklaringarna till den höga arbetslösheten bland ungdomar, en av Europas högsta.
Under våren har medierna jagat LO:s ordförande Wanja Lundby- Wedin för schabblet i AMF Pension. Med LO:s uttalade kritik mot bonusar tycker han inte det är konstigt att tidningar, radio och tv riktade in sig mot LO.
– Men upprördheten bland våra cirka 59 400 små och medelstora företag har också varit mycket stor, mot både flytten av pensionen och storleken. Och den har riktats mot våra företrädare.
Ska LO och Svenskt Näringsliv ska äga pensions- och försäkringsbolag tillsammans även i framtiden?
– Vår grundsyn är att det inte är fel att äga bolag tillsammans som fyller en viktig roll för att upprätthålla kollektivavtal på ett bra sätt. Om de inte fyller den rollen får vi problem med ägandet.
Men han dementerar alla insinuationer om att Svenskt Näringsliv har en större plan som gick ut på att spräcka huvudavtalet för att sedan gå till politikerna och ifrågasätta det gemensamma ägande av AMF och Alecta.
– Nej vi planerar inte att lämna den svenska kollektivavtalsmodellen, säger Christer Ågren.
FAKTA / Har "hög" lön
Namn: Christer Ågren
Ålder: 54 år.
Familj: Hustru Marie Lundén Ågren, controller på SAS, två vuxna barn.
Bor: I lägenhet på Östermalm i Stockholm samt i Nice i Frankrike.
Utbildning: Civilekonom.
Yrkesliv: Personalfrågor på LM Ericsson, SAS, ITT Flygt, tillbaka till Ericsson. Sedan 1993 på Stora Enso som personaldirektör men också Sverigechef samt ordförande för Skogsindustrierna.
Fritidsintressen: Promenera och jogga. Läser mycket.
Böcker på nattduksbordet: Vi, de drunknade av Carsten Jensen, om fyra generationers sjömansliv, samt en bok om irländsk historia av Edward Rutherfurd.
Lön: ”Hög.”
Pension: Premiebestämd. ”Framgår av nästa årsredovisning.”
Gun Jacobsson
