Dagligen förödmjukar Maud Olofsson och partikollegan Lena Ek (bilden) med flera, arbetare och löntagare. Senast förklarade EU-parlamentarikern Ek att hon är beredd att ta kampen för den fria rörligheten framför arbetarnas rättigheter. Trots detta sitter arbetarrörelsens ledare tysta. Jag kan inte se det på annat sätt än att de är fega.

För hundra år sedan när kampen började för bland annat kollektivavtalen var dåtidens ledare beredda att gå i fängelse för sin övertygelse. Nu sitter man och hukar och låter anhängarna av den obegränsade fria rörligheten skapa ett nytt låglöneproletariat. Ja, vi är där redan nu.

Jag vill att fack och arbetarrörelsen tar tillvara arbetarnas rättigheter.?Om fienderna inte ger efter bör konsekvensen bli jättelika demonstrationer och strejker.
Inför Sveriges ordförandeskap bör arbetarna?–?inte som Mona Sahlin svekfullt gjort,?gått med på borgfred – utan i stället kraftfullt demonstrera mot Sveriges och EU:s förnedring av arbetare och löntagare.

Olle Ljungbeck
Gävle