Jobben och arbetslinjen var det stora numret i moderaternas propaganda vid valet 2006. Nu drygt två år senare har arbetslinjen förvandlats till ett galopperade arbetslöshetsmål.

Fantasilösheten och förlamningen i Fredrik Reinfeldts Rosenbad är beklämmande. Konkurserna och arbetslöshetens dominoeffekt sprider sig som en präriebrand.

Ett år efter valet fick jag ett flygblad från de Nya Moderaterna. Där stod: ”Det har blivit lättare för yngre att få jobb. Och för äldre. Och för alla där emellan”.?Ja, det var då det. Efter denna korta period regnar det bortförklaringar från Rosenbad. Man blåser upp eventuella ljuspunkter och minimala satsningar som ska mota krisen.

Förunderligt
Den svaga köpkraften och de minskande skatteintäkterna i kommuner och landsting slår hårt mot köpenskapen. Med detta sagt är det förunderligt att Alliansen vurmar för euron.

Om finansminister Anders Borg haft euron att brottats med hade dagens situation i Sverige varit en ljuv västanfläkt jämfört med om vi varit i eurosnaran.

Se på Danmark som knutit sin krona till euron. Detta har resulterat i att deras krona stärkts och kostar 1:25 mot 1 för vår krona. Vi har därför upphört med att åka över sundet för att handla. Nu är det våra grannar som besöker oss. Detta är dystert för dem och därför har danskarna beslutat att rabattera sin krona för oss till 1 mot 1 för att få fart på gränshandeln. Vad tyskarna och euroländerna tycker får vi nog snart bevittna.

Panik
Paniken är stor i eurons Europa med strejker och kravaller.

Därför är det extra utmanande när Sveriges aspiranter, som vill komma till Bryssel om de blir valda, får en sammanlagd lön på 145 000 kronor per månad. Något som betydligt överstiger vår statsministers lön. Detta samtidigt som ”utvandrarna” till EU dessutom endast betalar en blygsam skatt för arvodet från Bryssel.

L Ljung