Första maj 2009, och det är socialdemokraternas ”bristande aktivitetspanik” som är det mest alarmerande just nu.
 

 

Det känns som om partiet befinner sig i stand by-läge. Under valrörelsen väntade man på de kommande jobben och i dag på att arbetslösheten ska vända opinionen.

Regeringen Reinfeldt däremot är så aktiva de någonsin kan enligt sin nyliberala ideologi. Enligt vårbudgeten beror arbetslösheten på för höga skatter/löner och för små löneskillnader. Det är förstås fackets fel.

Borgarna har därför utarmat a-kassan och nu låter de lågkonjunkturen göra resten medan de agerar medialt. Medan socialdemokraterna inväntar ännu sämre tider efterlyser Per Schlingman ett nytt näringsliv,  regeringen  kritiserar direktörer, banker och avskaffar bonusar i den statliga sfären. De har till och med förmånen att bli förolämpade av Peter Wallenberg.

Paradgren
Högern har  i sin febrila aktivitet inte bara snott begreppet arbetslinjen  utan också ansvar, det som var sossarnas egen paradgren.

Under 90-talet kom ansvaret för statsfinanserna att ersätta partiets behov av en tydlig ideologisk riktning och en generation har vuxit upp som aldrig upplevt något annat än budgetdisciplin som övergripande politiskt mål.

Men 2010 måste bli ett vänsterns systemskiftesval och årets första maj borde därför vara en rasande offensiv mot det kapitalistiska system som skapat sociala klyftor och ekonomisk kris. Demonstranterna borde bäras av en stor berättelse om hur landet på nytt ska byggas med reformer i solidaritetens förtecken.

Frustration
I antologin Snart går vi utan er (Tvärdrag-Leopard förlag) skriver unga socialdemokrater om sin frustration och ilska över att partiet mist sin folkrörelsebas och i stället styrs av teknokrater och pr-konsulter. För opinionsspekulation i vilka skattenivåer som villaägare kan acceptera är vare sig någon grund för politiskt engagemang eller samhällelig sammanhållning.

Men det finns alternativ! I Reformismens möjligheter – åter till den bättre framtiden ( Premiss förlag) analyserar Örjan Nyström och Anders Nilsson förutsättningarna för nya nödvändiga strukturreformer som ska återge socialdemokratin sin identitet och samhället sin solidariska grund.

Omvandlingstryck
Även medelklassen hotas av det stenhårda omvandlingstrycket som skapar osäkra jobbvillkor och ställer allt fler utanför arbetsmarknaden. Det finns ingen intresseskillnad mellan medel -och arbetarklassen, vi känner alla att samhället håller på att glida isär och ingen önskar den utvecklingen utom de mest förhärdade nyliberaler.

Det finns tusen argument för jämlikhet och solidaritet – ändå står borgarnas utanförskapssamhälle för dörren.

Socialdemokraternas passivitet har gjort att den utvecklingen känns ödesbestämd.

 

Ann Charlott Altstadt