Carl Johan Magnusson sökte jobb genom att lägga ut sitt cv på en blogg. Sedan twittrade han arbetsgivarna han ville ha jobb hos. Alla svarade. Men det finns risker med nätet – även för den som söker arbete.
 
I samband med att Carl Johan Magnusson, 28, blev klar med en utbildning till marknadskoordinator på IHM Businesschool i Stockholm lade han ut cv:n på sin blogg på nätet. Sedan han gjorde det, i februari i år, har den haft cirka 160 besökare. Mycket tack vare att en pr-konsult lade upp en länk på sin egen blogg.

Carl Johan Magnusson twittrade sedan till arbetsgivare han var intresserad av.

– Jag skickade direktmeddelanden och fick svar på alla. Man får bara skriva 140 tecken i varje meddelande. Det gör det också enklare  att svara, säger han.

Anställda ambassadörer
Carl Johan Magnusson har insett att det är smartare att twittra anställda på de intressanta företagen i stället för chefer.

– Jag vill att de anställda ska funka som mina ambassadörer på företagen. Ofta är det inte cheferna som är ute på Twitter.

Ansträngningarna har ännu inte lett till någon tillsvidareanställning. Men Carl Johan Magnusson har just nu en praktikplats på reklambyrån där han gjorde praktik. Han jobbar bland annat med kommunikationsförslag till byråns kunder.

Bygger relationer
Och trots rådande lågkonjunktur, som gör att företagen hellre avvaktar än anställer, ser han stora möjligheter i de sociala medierna som Twitter. Relationer kan ju byggas ändå.

– Jag försöker bygga upp ett nätverk och vill bara att folk ska veta vem jag är. Då ökar mina chanser när företagen väl söker någon.

Per Ottahal, rekryteringskonsult på Proffice, tycker att Carl Johan Magnussons initiativ är bra.

– Det är väldigt kreativt att ha en blogg. Och att ha en hemsida kan visa prov på att man klarar att starta en sådan, säger han.

Svaghet
Men söker du jobb som till exempel chefsassistent, där integritet värdesätts mer, kan bloggandet i stället ses som en svaghet. Arbetsgivaren kanske söker en mer ”neutral” och anonym person.

Per Ottahal berättar om när bloggandet faktiskt ledde till att personen inte fick en tjänst:

– En tjej sökte jobb som barnvakt hos en överklassfamilj. På sin blogg hade hon skrivit om hur hon gillade att röka marijuana.

Googla dig själv
Han råder alla att googla på sina namn och att hålla koll på i vilka sammanhang ens namn figurerar på nätet.

Risken finns alltid att syskon, arbetskamrater, vänner eller övrig släkt har lagt upp partybilder på dig på Facebook. Något som kan ge eventuella framtida arbetsgivare kalla fötter.

– Om vi har tio duktiga personer som sökt en ekonomtjänst och vi genom att googla på en person upptäcker att han eller hon dyker upp på konstiga sajter, då kanske vi inte fortsätter att ringa på just den personen. 

Komplement
Som rekryterare använder Per Ottahal bara google som ett komplement.

– Jag utgår från referenser och tidigare arbetslivserfarenhet. Ibland får vi ta det vi hittar på nätet med en nypa salt och påpeka för våra kunder att ”den här bilden kanske vi inte behöver lägga så mycket vikt vid. Den är från 2001”, säger han.

Men när det gäller rekrytering till tunga chefsposter är det extra viktigt att personen inte syns i fel sammanhang. Då använder sig bemanningsföretaget i sin tur av ett företag som bland annat gör bakgrundskontroller för att hitta eventuella svagheter hos kandidaten och hans eller hennes nära omgivning.

– Viktiga nyckelpersoner måste ju tåla en viss mediegranskning, säger Per Ottahal.

 

 

FAKTA / Twitter

En blogg är som en dagbok på Internet. Inläggen kan följas av vem som helst.
Twitter är en form av mikroblogg  där texterna kan vara högst 140 tecken. Man kan även publicera bilder och ljudklipp. En mätning från september förra året visade att det finns minst tre miljoner twitterkonton runt om i världen.