För fjärde gången på ett drygt halvår drar varselvinden in över metallarbetarna inom AB Volvo. Ras i efterfrågan tvingar fram ytterligare anpassningar av kostnaderna. Och AB Volvo väljer att varsla om uppsägningar.

 

Om varslet realiseras försvinner i runda tal två av tre metallarbetare i Volvos svenska fabriker. Det handlar om 7.500 personer som tvingas lämna ett världsledande företag som tjänat miljarder de senaste åren, men som i kristider valt att reglera kostnaderna med uppsägningar.

Och regeringen tittar på.

Trots framstötar under lång tid från experter, opposition och fackföreningar har regeringen kallsinnigt avvisat varje antydan till akuta insatser för att överbrygga den exceptionella situation som stora delar av fordonsindustrin befinner sig i.

Samma medicin
Inga utbildningspengar i företagen, nästan inga pengar till aktiva åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken, en allt dyrare a-kassa och en fortsatt extremt låg ersättning – det är medicinen som skrivits och skrivs ut.

Om veckans nya chockvarsel från AB Volvo ger avtryck i politiken är oklart, men allvarligare än så här kan situationen inte bli för de anställda på en rad orter som Umeå, Göteborg, Köping, Skövde och Arvika.

På de mindre orterna får varslen snabbt konsekvenser för de drabbade och deras anhöriga men också i form av krympande skatteunderlag, ökat tryck på socialt försörjningsstöd och därmed också press på de offentligt finansierade verksamheterna.

Kraven växer
Den redan befarade vågen av uppsägningar inom kommuner och landsting påskyndas därför utan tvivel av fortsatt rekordhöga varsel. Kravet på mer omfattande insatser från regeringen växer därför i takt med oron på arbetsmarknaden.

De senaste sex månaderna har varseltakten legat mellan 15.000 och 20.000 personer i månaden – det är extraordinära tal och kan mycket väl leda till de högsta varslen i modern tid under ett år. Tidigare var 185.000 varslade under 1992 det svartaste av alla dystra år. 2009 kan bli det nya svarta rekordåret.

Bortom den akuta oron för de hårda neddragningarna inom AB Volvo finns ytterligare en molande oroskänsla inför framtiden. När det vänder – hamnar produktionen då i svenska eller utländska anläggningar som inte drabbats lika hårt under krisen?

Dubbel nota
Rädslan för att få betala dubbelt är utbredd bland både anställda och fackliga företrädare inom AB Volvo och IF Metall. I värsta fall fruktar de att först bli uppsagda i högre utsträckning än på annat håll och därefter inte återanställda eftersom delar av produktionen förläggs på annat håll.

Deras upprepade hänvisningar till systerfabriken i belgiska Gent illustrerar den här oron. Där finns ett permitteringsavtal som behåller de anställda i företaget. Det ökar förutsättningarna för att sätta full fart på produktionen när konjunkturen vänder. I Sverige krävs återanställningar av uppsagda bilarbetare och det tar tid.