En klok person sa en gång att den som inte är poet bör passa sig för att sätta samman egna liknelser. Jag tänker ofta på detta goda råd. Inte minst när jag hör regeringen Reinfeldts representanter förklara sin passivitet i denna ekonomiska kris med metaforen att man behöver ”torrt krut i ladorna”.
 

 

Jag måste erkänna att jag aldrig hade hört uttrycket ”torrt krut i ladorna” innan dessa ord uttalades av herrar Borg och Littorin. Inte heller tycks språkvetare ha stött på uttryckssättet tidigare.

Formuleringar med krut eller lador finns, men inte direkt någon kombination av dessa. Måhända beror det på att århundraden av gammalt hederligt bondförnuft visat att just lador är ett dåligt ställe att bevara krut på. Skulle man verkligen vid en brand riskera att all lagrad mat sprängdes bort?

Nej, man får nog utgå från att regeringen Reinfeldts självutnämnda poeter misslyckats med sin liknelse. I sin litterära iver har de kombinerat två formuleringar på ett sätt som man inte borde. Att ha ”torrt krut” är bra i militära sammanhang. Att lagra till exempel spannmål i lador är bra för att sprida konsumtionen över goda och dåliga tider.

Värdelös vägledning
Ett värre problem för regeringens litterära giganter är dock att även om man delar upp liknelsen så är den värdelös som vägledare för hur man ska hantera en kapitalistisk kris.

Vår samlade erfarenhet från tidigare kriser är att ju tidigare man sätter in stimulansåtgärder, desto mer effekt får de. Det beror på att om man tidigt stimulerar efterfrågan genom att satsa expansivt så hindrar det att sysselsättning slås ut. Det leder till ökade skatteintäkter och därmed till att det finns mer ”torrt krut” att använda.

Klassisk keynesianism
Detta är ju inte några revolutionerande synsätt på ekonomisk politik. Det handlar ju om klassisk keynesiansk konjunkturbekämpning.

Vi vet att då man försökt att spara sig ur en kris så har det ofta inneburit att man fördjupat krisen och förlängt den ekonomiska plågan. Om man redan under detta år satsat ytterligare mellan 50 och 75 miljarder på åtgärder hade det visserligen rent utgiftsmässigt ökat underskottet.

Men det hade å andra sidan varit en investering som räddat så många jobb att det intäktsmässigt kommit tillbaka till statskassan.

Misslyckad strategi
Om man däremot som regeringen agerar passivt och låter arbetslösheten växa så minskar skatteintäkterna. Därmed fördärvar man i praktiken det ”torra krutet”.

Det vore som om man i militära sammanhang underlät att stoppa en invasion med det krut man har. Och istället lät det ligga obrukat till dess det spolierades, eller tills fienden intagit ”ladan” där det låg lagrat.

Det skulle väl i alla militära sammanhang framstå som en tämligen misslyckad strategi.


Stefan Carlén

Förbundsekonom Handels