Efter ett maratonmöte i LO:s styrelse beslöt förbunden idag, måndag, att unisont ställa sig bakom sin ordförande, Wanja Lundby-Wedin. Trots starkt politiskt tryck och missnöjda medlemmar valde LO-styrelsen att helhjärtat backa upp sin ordförande. Kanske fick de socialdemokratiska pekfingrarna därför motsatt effekt – leden slöts.
 

 

Men det var uppenbarligen inget lätt beslut. Först efter mer än sju timmars överläggningar var styrelsemötet över. Flera förbundsordförande hade då vittnat om skarp och stark kritik från egna förbundsstyrelser, avdelningar och lokala fackliga företrädare. Förtroendet för LO:s ordförande är rejält sargat. Därför återstår ännu det svåraste i kampen för ett återupprättat förtroende – direkta möten öga mot öga med arga och besvikna medlemmar.

Redan i morgon, tisdag, möter LO-ordföranden, Wanja Lundby-Wedin, arbetslösa, fackligt aktiva och vanliga medlemmar i både Stockholm och Umeå. Det blir ett första test på hur LO-styrelsens beslut tagits emot.

Nästa fas i AMF-dramat är revisionsrapporten. Granskningen av hur mångmiljonpensionen kom till, vem som skrev avtalet, hur det redovisats och vilka svar som levererats på frågor i styrelsen kring beloppet återstår fortfarande att reda ut.

Ingående analyser
Bakom styrelsens 15-hövdade ja till en fortsättning med Wanja Lundby-Wedin fanns ingående analyser av hur alternativen ser ut, hur ett byte av ordförande skulle uppfattas och vilka konsekvenser det skulle få om Europafackets ordförande – Wanja Lundby-Wedin valdes våren 2007 – skulle avgå som en följd av bristande förtroende.

De politi(s)ka inhoppen i LO:s inre angelägenheter påverkade också utgången av dramat. Många fackliga sinnen upprördes under dagen och det redan frostiga förhållandet mellan Mona Sahlin och fackföreningsrörelsen fick ytterligare en törn.

Utpekandet av LO:s ordförande som ansvarig för socialdemokratins usla opinionssiffror mottogs inte väl. Ingen kunde påminna sig att socialdemokratin tidigare lagt sig i fackets styrelserepresentation i bolag de äger tillsammans med arbetsgivarna.

Irritation mot S-ledningen
Uppfattningen att fackföreningsrörelsen både tillsätter och avsätter sina ledare av egen kraft var mycket stark hos flera ledamöter. Inblandningen i fackföreningsrörelsens inre angelägenheter uppfattades som ett illa dolt försök att flytta fokus från den egna politiken till en enskild ledamot i blåsväder.

Det politiska avståndstagandet till LO:s ordförande har inneburit ett ökat tryck på LO:s ordförande och på styrelsen. Men irritationen bland ledamöterna i LO-styrelsen var större visavi den socialdemokratiska partiledningen än mot den egna ordföranden. Leden slöts istället för att splittras.