Vad är det som gör att flera från arbetarrörelsen nu träder fram och börjar sparka på Wanja Lundby-Wedin? De förmenta företrädarna kommer från alla håll.

I Go’morron Sverige den 30/3 intervjuas en kvinna via webbkamera. Hon säger sig företräda en grupp ”hederliga arbetare” i Skövde och de är mycket upprörda över Wanja L-W och ifrågasätter om hon är en passande ledare för LO. Företrädare för LO-disgtriktet i Skåne, folk i debattprogram, ute på arbetsplatser och på gatorna liksom ledarskribenter och lokala fackföreträdare, kräver avgång. Tidningsenkäter visar höga siffror på personer som misstror Wanja L-W.

Var kommer all misstro och alla avgångskrav ifrån och varför kommer de just nu? Jag menar om det hade funnits en sådan misstro mot Wanja L-W:s sätt att leda LO borde det väl ändå ha visat sig betydligt tidigare. Hon har ju varit ledare för LO i flera år och vad jag vet inte tidigare varit föremål för misstroende.

Tänk efter vilka motiv ni har, ni som röstar för misstro och kräver avgång. Tänk också efter varför ni kliver fram och sparkar till just nu. Är det för att ni uppfattar att Wanja L-W just nu är svag eftersom hon är utsatt för ett mediadrev och då gäller det att vara med och sparka till medan tider är? Ja, ledarskribenterna deltar ju förstås i mediadrevet, men ni andra?

Jag läser och lyssnar mycket noga till vad Wanja L-W själv säger i presskonferenser och intervjuer. Jag läser och lyssnar också mycket noga till hur intervjuarna uttrycker sig. Det är minst lika viktigt om man vill skapa sig en egen bild av vad som hänt. Hitintills har det inte framkommit något som har fått mitt förtroende för Wanja L-W att rubbas.

Däremot har jag fått ytterligare belägg för hur girighet och rofferi breder ut sig. AMF-Pensions förre vd, Christer Elmehagen är den som borde stå vid skampålen, inte Wanja L-W. Han har förutom att roffa åt sig en oförtjänt stor pension också gjort sig skyldig till vad jag skulle vilja kalla insiderbrott, då han flyttade bort sina egna pensionsmiljoner då han insåg att AMF-Pension skulle göra ett så kallat återtag som sänkte pensionerna för spararna. Jag ser inte honom som ett lealöst offer för styrelsens välvilja.

Arbetarrörelsen ska fortsatt sätta åt kapitalet när det visar girighet och rofferi. Där ska vi inte förtröttas. Men ägnar vi våra krafter åt att kritisera och sparka inåt mot våra egna företrädare orkar vi inte med att också föra kampen för rättvisa löner, bättre arbetsmiljö, kamp mot arbetslöshet, kollektivavtal med alla arbetsgivare, med mera. Det betyder inte att vi inte kan framföra kritik mot våra egna.

Men den kritik vi har ska framföras under resans gång, inte bara visa sig genom nesliga tasksparkar på den som media bestämt att knäcka.

Det sistnämnda vågar jag påstå eftersom styrelsen för AMF Pension består av ett antal ledamöter utöver Wanja Lundby-Wedin men dessa personer har behandlats mycket milt av media. Sug på den, kamrater.

Majvi Andersson