Lena (till vänster) och Nina Karlsson tar nästan vilket jobb som helst. Och när de fått nya jobb tänker de se till att köpa ordentliga bilar. Helst vill de ha varsin Chevrolet Impala från början av 1960-talet.
 

I drygt två månader har Nina och Lena Karlsson sökt jobb. De börjar bli trötta på uppmaningen att mejla sin cv – och att svaret ständigt är nej.

I dag, fredag,  är tvilling-systrarnas  sista anställningsdag på Volvos Arvikaverken.

Och sista dagen de får lön. Men de blev arbetsbefriade från sina svetsjobb i mitten av januari.
 
– Man blir väldigt nertryckt av att höra så många nej. Jag förstår arbetslösa som bara stänger in sig, säger Lena Karlsson.

De har sett många som ännu inte har gjort något för att skaffa nytt arbete.

Många tappade sugen direkt efter beskedet om uppsägning och orkar inte bry sig.

Håller tummarna
Just nu håller tvillingarna tummarna för ett vägbygge i Norge, som ska börja i slutet på april. De hoppas på jobb som flaggvakter.

Nina och Lena Karlsson har även sökt bortåt tio andra jobb, anmält sig hos arbetsförmedlingen, anmält intresse hos svenska och norska bemanningsföretag, besökt en gränsarbetsförmedling för jobb i Norge, ringt runt i Norge och sökt arbete på en kycklingfabrik där.

En solcellstillverkare nära Arvika sökte nyligen tolv personer – och fick 1.400 ansökningar.

– Prio ett är jobb, men man kan ju inte göra mer än att söka, prata med folk och ligga på, säger Nina Karlsson.

Ensamstående
Systrarna småbråkar med varandra och skojar om att de är lyxhustrur. Båda är dock ensamstående med barn, och barnen är utgångspunkten när de räknar på hur långt in i Norge de skulle kunna dagpendla.

Lena Karlssons dotter är snart sju, och hon tror att det skulle fungera med nio mil. Systerns son är 14 och för henne är det möjligt att pendla lite längre.

– Men man måste ju leva också och då blir det en del onödigt bilåkande, säger Nina Karlsson.

Omkring 550 fast- och visstidsanställda förlorar jobbet på Arvikaverken. Nästan hälften av metallarbetarna får gå, kvar blir 600 personer.

– Det är väldigt dystert. Många har hoppats på återanställning. Nu inser de att de måste gå hem, säger Rune Olsson, klubbordförande för IF Metall på Arvikaverken.

Ljusning
De senaste veckorna har han kunnat se en viss ljusning i form av en liten ökning av orderingången.

Platschefen Bengt Lundström förklarar att lagren börjar ta slut hos återförsäljarna i Europa och Nordamerika. Och det betyder att försäljningen varit större än vad hittills synts i orderböckerna.

Halverad inkomst
Men än finns inte arbete mer än tre eller fyra dagar i veckan för dem som är kvar efter uppsägningarna. Bengt Lundström tror själv inte på någon riktig vändning förrän 2011.

Nästa vecka börjar Nina och Lena Karlssons a-kasseperiod med sju karensdagar. De har räknat ut att de sedan får ut drygt 10 000 kronor i månaden.

Det är nästan en halvering av inkomsten från skiftarbetet.

Snålar in
Systrarna konstaterar torrt att de får lite att leva på, och kalkylerar med att dra ner på kläder, smink, bildelar och hockeymatcher. Kanske måste de sluta träna.

Helst av allt skulle båda vilja ha svetsarbete, men de kan tänka sig vilket arbete som helst.

De vill dock gärna slippa städjobb.

– Allra bäst vore det om Volvo ringde. Jag skulle inte tveka. Det finns ingen bättre industri, säger Lena Karlsson.

 

FAKTA / Klockan klämtar för Volvodominerade Arvika
Volvo Construction Equipment i Arvika – eller Arvikaverken som alla säger – tillverkar lastmaskiner.
Krisen drabbar värmländska Arvika hårt, tillverkningsindustrin dominerar och bland de vanligaste yrkena finns montör, maskinoperatör, svetsare samt olika vård- och omsorgsjobb.