Sveriges kommunpolitiker förbereder stora besparingspaket. I min kommun Bräcke, en liten jämtländsk glesbygdskommun med 7 000 invånare, ska vi nästa år spara 17 miljoner, 5 procent mot årets budget. Och lika mycket året därpå. Rakt av på alla verksamheter. Hur i hela fridens namn nu detta ska gå till inom mitt område, socialtjänsten, begriper jag inte.

Socialbidragen ökar redan och kommer att fortsätta så. Sista kvartalet 2008 ökade de med 21 procent jämfört med motsvarande kvartal 2007. Staten dumpar människor hos oss och övervältrar kostnaderna. Inga extra statsbidrag medges.  

Jag ska, som alla andra anställda, komma med besparingsförslag. Är det någon som har bra förslag eller idéer vad vi kan spara på? Ska vi först göra en socialbidragsutredning och komma fram till vad de sökande personerna/familjerna har laglig rätt till och därefter lämna ett beslut på hälften med motiveringen att kommunen saknar pengar? Ska vi vägra missbruksvård? Ska vi låta barn fara illa? Ska vi ta hem ungdomar från behandlingshem? Ska vi blunda för vad vi ser och stänga öronen för vad vi hör?

Härförleden trillade det in en begäran från Sveriges kommuner och landsting, SKL, om socialbidragsstatistik för årets två första månader med särskild fokus på unga. Oron över utvecklingen av bidragen är stor hos kommunerna och nu vill SKL följa upp genom att vi ska redovisa siffror för socialbidragsutbetalningarna varannan månad under året. Alltså en annan periodicitet än för den statistik vi lämnar kvartalsvis till Socialstyrelsen. Och med en separat redovisning av de unga bidragstagarna.

Jag hoppas verkligen att det kommer ut något bra i andra ändan av detta jobb. Att det blir ett uppvaknande för våra makthavare när det gäller satsning på åtgärdsprogram och utbildningsinsatser för både ung och ”gammal”. Att man öppnar ögonen och kommer till insikt när det gäller hanteringen av sjuka. Och gör något åt handläggningstiderna hos Försäkringskassan. Gärna hos Alfa-kassan också.

Deras utredningar tar alltför lång tid och i väntan på beslut och pengar måste alltfler ställa sig i den växande kön till socialtjänsten.

Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Sven Otto Littorin och Cristina Husmark Pehrsson: var det så här ni skulle lösa ”utanförskapet”?

Eva Hillén Ahlström
Socialsekreterare, Bräcke