LO och Svenskt Näringslivs gemensamt ägda försäkringsbolag, AMF, har varit en framgångssaga. Spararnas avkastning har varit bland de bästa på marknaden år efter år. ”Lite mer att leva för” har blivit en slogan snart sagt i var mans mun.

 

 

Men i dag har bolaget och framför allt villkoren som ledningen haft, blivit en kvarnsten om den ena ägarens hals. Allra tyngst pressas LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin som suttit i AMF:s styrelse under mycket lång tid och varit med om de hårt kritiserade besluten.

 

Den andra hälftenägaren, Svenskt Näringsliv, klarar sig avsevärt bättre i kritikstormen. Ingen förfaller överraskad över deras inställning eller de beslut som de medverkat till inom AMF.

 

Studsar tillbaka

Det är fackets tidigare hårda kritik av näringslivets excesser – det gäller löner, bonus och pensionsavtal – som nu studsar tillbaka på de ledande företrädarna.

 

Löne- och pensionsvillkor för AMF:s vd Christer Elmehagen har under en tioårsperiod adderats till 100 miljoner kronor. Det är en penningrullning som LO-ordföranden normalt kritiserar med oerhörd skärpa. Att medverka till en likartad lösning i det ”egna” bolaget väcker därför ilska och möter intern kritik.

 

Begränsat tålamod

Fördragsamheten bland LO-förbundens medlemmar är och har alltid varit mycket begränsad när det gäller den här sortens agerande från den egna fackliga ledningen. Det har både förrförre LO-ordföranden Stig Malm och förrförre ordföranden för Byggnads Åke Wänman fått uppleva i samband med BPA-skandalen för 20 år sedan.

 

Kommentarerna från LO-distrikt och enskilda medlemmar har den här gången, föga förvånande, varit skarpa sedan de ekonomiska villkoren för AMF:s vd blev kända.

 

Devalverat kapital

Att LO:s förtroendekapital devalverats är därför uppenbart. Trovärdigheten i kritiken av näringslivet och deras miljonbelöningar har försvagats.

 

AMF-skandalen tar också bort fokus från angelägna frågor som medlemmar vill att deras förbund och huvudorganisation ska ägna kraften åt.

 

Arbetslöshetsförsäkringen, bristen på arbetsmarknadspolitik, stöd till bilindustrin, omställningsstöd och utbildningsinsatser drunknar nu i AMF-floden. Försöken att driva andra fackliga eller fackligt/politiska frågor blir omöjliga eller åtminstone uppskjutna på obestämd tid.

 

Leva som man lär

Bortom den akuta krisen skymtar ett större problem – hur ska fackets företrädare agera i styrelserummen? Vilka krav ställs på de enskilda ledamöterna och hur förberedda är de på de väntande eller hotande svårigheterna?

 

Uppdragen ställer stora krav. I varje sekund måste fackets representanter leva som de lär, annars riskerar de att drabbas av de egna medlemmarnas besvikelse och reaktion. Detta ska ske samtidigt som de ska ha bolagets bästa för ögonen – en sannolikt inte helt enkel uppgift.

 

Kunskap och en god portion civilkurage krävs för att utmana övriga styrelsemedlemmar och kräva svar på frågor kring lön och pensionsvillkor, eventuella bonusar till högsta ledningen. Även om uppdraget är tufft så är alternativet värre – att som nu stå till svars inför medlemmarna för beslut som man inte velat eller orkat ifrågasätta.