Arbetarrörelsen förfogar i dag över en ansenlig förmögenhet genom att både pensionssparandet och komfliktfonderna är placerade på börsen.

Under gynnsamma år har värdet på denna förmögenhet mångfaldigats och fackföreningsrörelsen har därför blivit skenbart, ofattbart rika på sina placeringar.
För att förvalta dessa förmögenheter har man anställt professionella finansiella experter som har och har haft enormt höga ersättningar och bonusar jämfört med medlemmarnas egna löner.

Indirekt har därför arbetarrörelsen och fackföreningarna valt att göda det system man är organiserad för att bekämpa. Jag har valt att kalla detta fenomen för girighetsparadoxen.

Wanja Lundby-Wedin uttalar sig i tv att hon sagt ja till bonusar om AMF:s avkastning är bland de tre bästa i placeringsligan.

Vad är avkastning på pensionspengar? Det är tydligen inte aktieutdelningar och räntor utan det handlar om börskurser.

För att uppgångar på börsen ska falla ut som avkastning måste aktieposter köpas och sälja oupphörligen. Det är vad börsen egentligen handlar om. I stort sätt kan man handla med alla former av värdepapper, metaller och råvaror. En sådan här handel har flera namn som casinoekonomi, pyramidspel eller hasardspel.

Just nu upplever vi en internationell ekonomisk kris som inte har haft sin motsvarighet sedan 1929.

Det kapitalistiska systemet bygger på konjunktursvängningar och ibland svänger det väldigt när de finansiella bubblorna spricker. Man kan historiskt visa på dessa regelbundna cykler där konjunkturerna svänger med högre frekvens än bubblorna. De finansiella bubblorna brukar komma regelbundet med så där 20 till 25 års intervaller.

Dagens ekonomiska kris borde vara föremål för ett uppvaknande och funderingar vart arbetarrörelsen är på väg.

Varför ska vi gynna ett system som medför ett så stort mänskligt lidande?

Våra konfliktfonder och sparade pensioner representerar en så stor ekonomisk makt att i rätta händer kan den makten användas dels för att slå vakt om pensionskapitalet avkastningsgrad, dels för att  förändra samhället.

Därför borde man nu diskutera en helt ny strategi. En strategi som värdesäkrar våra pensioner så att pensionärerna inte ska behöva oroa sig för sin framtida försörjning, och en strategi som leder till ett mer rättvist och solidariskt samhälle.

Genom att noggrant se över pensionskapitalets placeringsportfölj och pedagogiskt förklara modellen för alla medlemmar så för vi över den investerande makten till medlemmarna och inte till flinande tjuguoåringar, som Göran Persson kallade för finansens hjältar.

En sådan portfölj ska bestå av strategiskt starka aktieposter, räntebärande papper som statsobligationer, fastigheter och privatobligationer.

Ett speciellt riskkapitalkonto kan användas för speciella satsningar på sådan teknik eller verksamhet som det privatkapitalistiska systemet inte bryr sig om eller som hotar deras strategier.

Sedan ska målsättningen vara att börskurserna är ointressanta. Etik, uthållighet och långsiktighet ska styra placeringarna.

Vidare ska den ekonomiska makten användas för att göra inhemska investeringar och främja sysselsättningen i Sverige.

Clas Lundberg
Ph D i ekonomi