Striden om morgondagens regelverk på svensk arbetsmarknad tog inte slut när förhandlingarna om ett nytt huvudavtal bröts. Det var bara arenan som skiftade – från den direkta förhandlingen mellan parterna till det offentliga samtalet där politik och medborgare avgör.

  /media/lotidningen/media/images/bylinebilder/analysto.png

En illustration till vad som är att vänta är uttalandet från Svenskt Näringsliv om att facket har all makt vid uppsägningar. I själva verket är makten delad vid uppsägningar och ingen kan med hedern i behåll hävda att fackens makt är större än arbetsgivarnas.

Arbetsgivaren avgör alltid ensam om neddragningar behövs. Vid det som kallas arbetsbrist kan en arbetsgivare ensidigt bestämma sig för att dra ner med 10, 50,100 eller fler personer. Om detta förhandlas det över huvudtaget inte.

Kvalifikationer och kompetens
Facket får endast information om företagets behov av kostnadsreduktion och därefter inleds förhandlingar om vem eller vilka som ska lämna företaget. Grunden är lagen om anställningsskydd och reglerna om i vilken ordning de anställda ska sägas upp från företaget. Sist-in-först-ut kallas principen till vardags.

Men för att den kvarvarande arbetsstyrkan ska klara alla nödvändiga arbetsuppgifter kan företag åberopa särskilda kvalifikationer och kompetens för att behålla några som vid strikt tillämpning av anställningstid skulle sägas upp.

Det är i den situationen som den fackliga organisationen har inflytande. Om den accepterar företagets argument sker ett avsteg från den lagreglerade turordningen och parterna enas om en avtalsturlista.

Otaliga undantag
För att gå med på arbetsgivarens önskemål om avsteg försöker facken förhandla fram särskilt gynnsamma villkor för dem som får gå – i form av längre betald uppsägningstid, betald utbildning eller någon annan förmån.

Allt sedan lagen kom för mer än 30 år sedan har framför allt LO-förbunden medverkat till otaliga undantag från lagturlista. Deras omsorg om företagen, också efter hårda neddragningar, har inneburit att de tagit stora hänsyn till produktionens villkor. Ibland för stora enligt de egna medlemmarna.

Allt detta vet seriösa betraktare av arbetsmarknaden. Det finns självklart enskilda exempel på motsatsen, men huvudregeln är att facken alltid medverkar till avtalsturlistor.

Delad makt
Makten vid uppsägningar kan därför sägas vara delad.

Detta förhållande beskriver Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen som att facket har all makt. Förklaringen till det häpnadsväckande uttalandet är antingen ren och skär okunnighet eller, mer sannolikt, en ny fas av spelet om regelverket.

Om ett påstående upprepas tillräckligt ofta biter det sig fast hos allt fler. Är argumentationen framgångsrik blir det sannolikt enklare att vinna gehör för förändringar av till exempel lagen om anställningsskydd.

Striden hårdnar 2010
Ett bekymmer för arbetsgivarna i kampen om verklighetsbilden är inte enbart de fackliga organisationernas helt annorlunda verklighetsbeskrivning. Också finansminister Anders Borgs beskrivning av Svenskt Näringsliv som tondövt i den här frågan försvårar den tänkta arbetsgivarstrategin.

Den första verkligt hårda prövning av nuvarande regelverk och samtidigt ett kvitto på arbetsgivarstrategin väntar 2010. Året innehåller både avtalsrörelse och riksdagsval. Vid båda tillfällena kan krav på förändringar av både las och konflikträtt komma att bli viktiga opinionsmässiga inslag för arbetsgivarna. Men framgången är långt ifrån given, trots den avgrundsdjupa krisen och den press det sätter på löntagarna.

.