Permanent ROT-avdrag slöseri med skattepengar
Regeringen har nu överlämnat sin lagrådsremiss om reglerna för skatteavdrag för reparationer av villor och bostadsrättslägenheter. Med tanke på att det gått flera månader sedan riksdagsbeslutet om sådana skatteavdrag togs, och med tanke på att det marknadsfördes som en åtgärd för att skapa nya jobb så här i kristider kan man tycka att det var på tiden.
 |
Men det är väl också det mest positiva som går att säga. Någon nämnvärd entusiasm över åtgärden som sådan är svår att uppbringa.
Den här typen av skattesubvention – förr kallade ROT-avdrag, nu tydligen omdöpt till husavdrag – har tidigare varit en temporär åtgärd i en konjunkturnedgång för att skapa nya jobb. Som anti-konjunkturell åtgärd är den också motiverad, eftersom ökat byggande får spridningseffekter till flera andra branscher.
Hyreshus nyckeln
Men är det rejäla sysselsättningseffekter man är ute efter, måste också hyreshus ingå, inte bara villor och bostadsrättslägenheter som riksdagen beslutat. Särskilt i dag finns många jobb att hämta hem, eftersom de stora områdena från 1960- och 70-talen behöver renoveras. Stockholms borgerliga regim, som nu drar igång en stor upprustning av miljonprogrammets områden, har fattat det; man undrar varför de inte lyckats förmedla den insikten till kollegorna i regeringen.
Dock, de nya husavdragen är inte tänkta som konjunkturåtgärder utan som permanenta subventioner av samma typ som subventionerna till hushållsnära tjänster. Och då kommer frågan i ett helt annat läge.
Stöd till förmögenheter
För vad det då handlar om, det är att man permanentar ett stöd till privat förmögenhetsuppbyggnad. Upprustning och ombyggnad ökar värdet på villan/bostadsrätten och med det innehavarens tillgångar, en värdeökning som alltså skattesubventioneras.
Det var i och för sig en invändning också mot de gamla ROT-avdragen, men, som sagt, det var ändå försvarligt som sysselsättningsskapande åtgärder; man kan ju säga att samhället/skattebetalarna fick någonting tillbaka. Det argumentet går inte att använda, om åtgärden blir permanent. I normala konjunkturer behövs inte särskilda sysselsättningsskapande åtgärder.
Som fastighetsbeskattningen tidigare var utformad återfördes dessutom en del av den värdeökning ett ROT-avdrag kunde skapa i form av högre skatt. I dag finns inte längre den kopplingen mellan värdestegring och skatt.
Selektiv sparsamhet
Regeringen har vid flera tillfällen förklarat sig mån om skattebetalarnas pengar, som inte kan få användas hur som helst. De kan, exempelvis, inte få slösas bort på permitteringslöner inom industrin; det får arbetsmarknadens parter lösa på egen hand.
Det är naturligtvis bra att vara noga med skattebetalarnas pengar, men man undgår inte noteringen att denna noggrannhet är synnerligen selektiv. Och bygger den gamla vanliga borgerliga tanken att ekonomiska bidrag är något fult och en belastning på skattebetalarna, med avdrag är något fint som inte drabbar skattebetalarna i övrigt.
Nonsensargument
Det är nonsens. Ett bidrag av skattemedel minskar utrymmet för andra skattebetalda åtaganden. Exakt detsamma gäller om ett skatteavdrag; skatteintäkterna blir mindre än vad de annars skulle ha blivit, och det får effekter för vad man kan göra med skattepengarna. Vilket påverkar alla skattebetalare.
Skatt är något vi betalar till ett antal samhälleliga åtaganden som alla i en eller annan form har glädje av; skola, barnomsorg, pensioner, vägar, polis, domstolar, miljöskydd, sjukvård osv. Behoven av detta påverkas inte det minsta av att man har städhjälp hemma eller bygger om köket. Så varför ska den som använder sina inkomster till det betala mindre i skatt än den som använder sina inkomster till annan konsumtion (som ju också ger jobb)?
Fördelningspolitik
Samtidigt med denna permanentning av skattestöd till privat förmögenhetsuppbyggnad står ca en miljon löntagare – och skattebetalare – inför utsikten av högre avgifter till a-kassan. Den stigande arbetslösheten betyder att mer måste betalas ut i arbetslöshetsersättning. Och det är enligt Fredrik Reinfeldt och hans nya moderata arbetarparti en sak för de anställda inom de mest drabbade branscherna att betala för – för andra skattebetalare kan givetvis inte belastas med de kostnaderna.
Det går att ha en hel del fördelningspolitiska synpunkter på det sätt moderaterna väljer att handskas med den ekonomiska krisen. Men man kan minst lika kritisk mot det ekonomiska tänkandet bakom de milt talat besynnerliga prioriteringar regeringen gjort.
Så gott som hela den svenska industrisektorn befinner sig i djup kris. Och denna industrisektor, med sin höga tekniska kompetens, är basen för det mesta andra i svensk ekonomi. Krymper den sektorn, kan vi inte motverka det genom att satsa på fler hushållsnära tjänster, eller ens fler reparationer av villor.
Därför är det nödvändigt med åtgärder, som hjälper denna kvalificerade sektor att övervintra. För vissa företag, typ Saab, kan man undra om där verkligen finns möjligheter att överleva. Är svaret nej bör man avstå från ingripanden. Men i de flesta fall handlar det om konjunktureffekter, förstärkta av den djupa finansiella krisen. För de företagen är det viktigt att kunna behålla kvalificerad personal, både på arbetar- som tjänstemannasidan, för att snabbt kunna gå igång igen när krisen mattas av.
Att hjälpa till med den övervintringen är inte att slösa med skattepengar. Det är att investera i en omstart.
Anne-Marie Lindgren
Skriv ett e-postbrev till ledarredaktionen
