Tre långa år tog vägen till ett friskt liv

Susanna Gustafsson Falklöf tar sig en pratstund med Karl-Erik Bäck som bor på äldreboendet Vintrosahemmet. En arbetsplats som hon älskar och valde att återvända till. Trots att hon blev avrådd från fortsatt arbete inom vården. – Jag får så mycket kraft av de gamla.

Undersköterskan Susanna Gustafsson Falklöf hade lämnat ett av sina barn på kalas.
Plötsligt drabbades hon av svår ångest och pulsen började rusa.
– Jag klarade inte att ta mig hem, säger hon.
 
Det hade varit stressigt på jobbet med många vikarier. Den fasta personalen fick ta ett större ansvar.

Visst hade Susanna Gustafsson Falklöf känt hjärtklappning vid några tillfällen. Och visst hade hon drabbats av magkatarr och kände en inre stress. Men hon tänkte inte så mycket på det. När magen inte ville sluta krångla uppsökte hon läkare, fick medicin och blev sjukskriven några veckor.

– Men det hjälpte ju inte, säger hon.

Ångestattack
Kulmen kom när hon hade skjutsat yngsta dottern till ett kalas.

– När jag åkte därifrån fick jag en sådan där riktig ångestattack. Pulsen rusade. Jag ringde min gubbe som fick komma och hämta mig.

Susannas blick blir allvarlig när hon tänker tillbaka på perioden då hela hennes tillvaro rasade. Och med den också hela självbilden som hon byggt upp och som innebar att hon var en perfekt mamma, fru och en duktig medarbetare på äldreboendet Vintrosahemmet utanför Örebro.

Minnesluckor
Tänk om hon vetat då att det skulle dröja tre långa år innan hon skulle bli frisk igen.

Susanna Gustafsson Falklöf har minnesluckor från det första året. Då klarade hon varken att köra bil eller att vara ute och träffa folk. Bara att gå ut i trädgården blev ett enormt projekt. Maken Rolf var hennes stora trygghet.

– Jag blev liggande i sängen. Jag kunde inte duscha eller laga mat, inte göra någonting alls. Jag trodde att jag aldrig mer skulle bli frisk och att jag hade fått en psykisk sjukdom.

Men det var kroppen som sade ifrån.

Susanna hade en pigg 80-årig mamma som kom hem till henne och hjälpte till med städning och tvätt.

– Och hon släpade med mig på promenader runt kvarteret.

Kontakt med psykolog
Susanna Gustafsson Falklöf ler lite åt minnet.

Genom företagshälsovården fick hon kontakt med en psykolog.

– Hon sa att utbrändheten var ett av två onda ting. Antingen får man detta eller en hjärtinfarkt. Och det här var i alla fall bättre än en hjärtinfarkt. 

Även maken Rolf fick följa med dit.

– Det var det bästa av allt, att han fick inblick i hur jag mådde. Annars hade han nog aldrig förstått.

Barnen i kläm
Barnen, som då var 12, 16 och 18 år, såg också hur dåligt deras mamma mådde.

– De äldsta kunde jag prata med, men den yngsta hade det jättejobbigt. Hon blev jätterädd och trodde att mamma skulle dö. Hon flyttade in en madrass i vårt sovrum och låg där varje natt.

Susanna Gustafsson Falklöf har funderat mycket på vad som ledde fram till utmattningen. Hon kan inte minnas att hon var särskilt prestationsinriktad som barn, och i tonåren var hon nog snarare ganska jobbig än en sådan som ville vara till lags.

– Min mamma hade fått fem barn före mig. Jag var ett sladdbarn så hon tog nog inte det jag hittade på så allvarligt, säger hon och skrattar.

Ung mamma
Susanna kände heller aldrig några krav hemifrån på att hon skulle lyckas i skolan.

Det var först när första barnet föddes som hon började ställa de höga kraven på sig själv. Kanske för att hon var en ung mamma, 20 år, och ville bevisa för omgivningen att hon klarade det. Dessutom ville hon ha ett ”perfekt” hem – som var skinande rent.

– Nu är jag inte längre den där perfekta. Om du skulle komma hem till mig nu är det hundhår så här tjockt, säger hon och måttar med fingrarna. 

Med psykologens hjälp lärde hon sig att bli mer ”egoist”. Hon blev också bättre på att våga uttrycka sina tankar och säga ifrån när hon tyckte att något var fel. 

Tillbaka
Genom arbetsträning och successiv upptrappning lyckades hon till sist ta sig tillbaka till sitt gamla arbete. Trots att både försäkringskassa och läkare avrådde henne från att återvända till vården efter det som hänt.

– I dag tycker jag att det är roligt att gå till jobbet. Då finns det inte någon anledning att byta.

Det har gått sju år sedan Susanna Gustafsson Falklöf sjukskrevs för sina symtom. Då var hon 39 år. I år fyller hon 46.

Det är svårt att tro att hon varit så sjuk. Ögonen glittrar där hon sitter i ett av rummen på äldreboendet. Hon skrattar mycket. Hon har all anledning att vara glad. För bara någon vecka sedan blev hon mormor för första gången.

– Det är en ny fas i mitt liv, säger hon.