Volvoavtalet bättre än ramen

Att utgöra normen och vara arbetsmarknadens riktkarl har varit ett ofta upprepat mantra från industrins anställda i allmänhet och IF Metall i synnerhet. Omvärlden har förväntats traska patrull.

I förra veckan skrev IF Metall ett krisavtal med fyra arbetsgivarförbund om möjligheterna att under det kommande året sänka arbetstiden till 80 procent och därmed också lönen till 80 procent – allt i akt och mening att minimera uppsägningar och få friska företag att överleva krisen.

Som norm för krishantering fick uppgörelsen underkänt av kollegor i andra fackliga organisationer. Förståelsen var begränsad, kommentarerna beska och stundtals hårda. Sedan dess har inga lokala uppgörelser rapporterats som använt den centrala uppgörelsen som mall, även om ryktesfloran varit intensiv.

Bättre än centralt
Men i dag skapades mallen med stort M. Den är klart bättre än den centrala krisuppgörelsen. Och det är ingen liten klubb som satt ner foten tillsammans med sitt företag. Det handlar om verkstadsklubben vid Volvo Personvagnar, en av landets största klubbar.

En förutsättning för att komma överens lokalt var, enligt klubben, den hårt kritiserade centrala överenskommelsen mellan IF Metall och arbetsgivarorganisationerna. Någon tanke på att utmana det egna förbundet och sluta uppgörelser utan central sanktion fanns inte.

För att sänka företagets kostnader har klubben accepterat att skjuta upp årets löneökningar som skulle ha utgått den 1 april – till januari 2010. Dessutom har fack och företag enats om 45 stoppdagar då ingen produktion pågår. Det motsvarar 20 procent av årsarbetstiden. Under de 45 dagarna får varje anställd 85 procent av lönen.

Norm för andra
Det betyder att månadslönen kan minska med upp till fem procent samtidigt som arbetstiden kortas med 20 procent.

Och det är något annat än den centrala krisuppgörelsen som i värsta fall kan innebära absolut följsamhet mellan arbetstid och lön. 80 procents arbete skulle då ge 80 procent lön. Något hinder för bättre lokala uppgörelser finns dock inte i ramavtalet. På Volvo Personvagnar blir det därför under resten av året i stället 80 procents arbete, men minst 95 procents lön.

Att uppgörelsen får stort genomslag och betydelse för klubbar som sitter i lika svåra förhandlingar är uppenbart. Sneglandet på Volvos verkstadsklubb har alltid varit utbrett. Och den här gången finns en normerande uppgörelse som många andra klubbar med största säkerhet kommer att vilja att ta skydd bakom när pressen på eftergifter ökar.