När fabriken försvann skolade Västervik om sig

Carola Axén jobbar i Electrolux gamla lokaler, på ett outlet för kläder.  Nu mer huserar 25 olika företag huserar i de gamla fabrikslokalerna. –En kvinna som tidigare jobbat på Electrolux brukar komma in här och titta ibland, säger hon.

REPORTAGET Över 500 personer blev av med sina jobb när Electrolux lade ner sin fabrik i Västervik. Hela orten hamnade i kris.
Fem år senare åker kommunalrådet runt och berättar framgångssagan om hur Västervik lyckades ta sig upp igen. I dessa tider är det många som vill lyssna. 

Electrolux var den överlägset största arbetsgivaren i Västervik. 511 av de 520 som miste jobbet bodde i kommunen. Många hade varit anställda på dammsugarfabriken ända sedan de slutade grundskolan och blivit vana vid att ha nära till jobbet.

Sedan kom beslutet att flytta dammsugartillverkningen till Ungern och alla de trygga vardagsrutinerna krossades. Hela livet vändes upp och ner för många.

– Vi mötte människor i kris som kände sig svikna. Vi mötte också mycket ilska. Det var före detta fabriksanställda som tänkte ”här har jag lagt mitt liv på den här fabriken och detta är tacken”, säger Gisela Wahlberg, platsförmedlare på arbetsförmedlingen i Västervik.

Utebliven katastrof
Frågorna alla ställde sig var: Hur skulle det bli? Skulle det alls gå att bo kvar i Västervik?  

– Vi fick reda på att fabriken skulle läggas ner i början på 2004. Det var ju ett chocktillstånd hela det året, säger Hasse Moreau, tidigare arbetsledare på dammsugarfabriken.

Men katastrofen uteblev. Fabriksnedläggningen har varken lett till att Västerviksborna tvingats flytta eller till skenande arbetslöshetssiffror.

För en del har förändringen tvärt om inneburit ett lyft. Som för den före detta montören och transportören Magnus Axelsson. Han började på fabriken 1997 och räknade med att jobba kvar under resten av sitt yrkesliv.

Vid det laget hade han för länge sedan valt bort sin egentliga dröm om att få arbeta inom vården. Hans läs- och skrivsvårigheter kändes som alltför svåra hinder. Efter nian blev det fordonsteknisk linje i stället för vårdlinjen. Magnus Axelsson tänkte att det nog var mindre läsning där. 

– Men en längtan efter att få jobba inom vården har länge legat och grott inom mig, säger han.

Vändpunkt
När fabriksstängningen var ett faktum fick Magnus Axelsson hjälp via arbetsförmedlingen att gå två år på Gamleby folkhögskola för att komma till rätta med läs- och skrivproblemen.

Det blev en vändpunkt. Där lärde han sig att använda hjälpmedel som gjorde att han sedan klarade sig igenom utbildningen till undersköterska.

I dag jobbar han på äldreboendet Korallen. För närvarande är han timvikarie, men han har goda förhoppningar om att få en fast anställning framöver. 

– Att jobba inom vården är mycket bättre än att jobba på Electrolux, säger han.

Jobberbjudanden
Också hans gamla arbetsledare, Hasse Moreau, känner sig nöjd med hur allt föll ut, så här i efterhand.

Som 45-åring beslutade han sig för att börja en tre och ett halvt år lång högskoleutbildning till lärare. Nu har han sin examen. 

– Electrolux hjälpte mig jättemycket i mitt beslut, genom att ge mig kicken. För även om jobbet på fabriken kan vara monotont är det ändå tryggt att ha en anställning. Då brukar inte tankar om att byta jobb dyka upp.

Sedan han fått sin examen har han till och med tvingats tacka nej till flera jobberbjudanden.

– Just att i de här tiderna kunna tacka nej och säga ”jag har ett annat jobb”. Det är en känsla som är unik, men ganska skön, säger han. 

Inga extrarresurser
Nyligen tackade Hasse Moreau ja till en projektanställning på ett år, som jobbcoach på arbetsförmedlingen. Hans nya kollega, platsförmedlaren Gisela Wahlberg, var chef där när nedläggningsbeskedet kom.

– Vi fick inga extraresurser så vi fick ta befintliga. Som chef här i Västervik kände jag mig ganska ensam. Däremot svetsades vi medarbetare på kontoret samman. 

Några arbetsförmedlare började jobba ute på Electrolux för att informera och skriva in dem som blev av med sina jobb.

– Så småningom fick vi till ett bra samarbete med företaget, säger hon. 

EU-finansiering
När avvecklingen av Electrolux var avslutad valde Gisela Wahlberg, av andra skäl, att sluta som chef. I stället började hon arbeta med ungefär 100 av de före detta fabriksanställda som hade någon form av arbetshinder, däribland Magnus Axelsson.

Genom ett projekt som finansierades med EU-pengar kunde arbetsförmedlingen hjälpa ett 60-tal av dem vidare.

Hon tror att kommunens agerande betytt mycket för utvecklingen i Västervik.

– Kommunledningen gjorde en organisation för att locka andra företag till kommunen. Det tror jag var en viktig inställningsfråga.

Det håller Carl-Magnus Mårheden, vd för Västervik Framåt, med om. Västervik Framåt är näringslivets och kommunens bolag för företagsutveckling och etableringar.

– Kommunledningen kallade omgående samman alla som på något sätt kunde vara aktörer för att ta tag i situationen som uppstått. Sedan bildades en styrgrupp som tog ansvaret för hur vi skulle jobba vidare, säger han. 

Nedläggningsbeslut i högkonjunktur
Beslutet om fabriksstängningen kom lyckligtvis i en högkonjunktur. De tomma fabrikslokalerna sålde Electrolux för två kronor, en symbolisk summa, till två lokala entreprenörer.

– Under 2008 hade man 400 personer som jobbade där i 25 olika företag, säger Carl-Magnus Mårheden.

Att staten utvidgat sin verksamhet i Västervik har också genererat nya jobb. Carl-Magnus M&arin
g;rheden uppskattar att Kriminalvården har vuxit med uppåt 170 anställda. Även Skattemyndigheten och Försäkringskassan har koncentrerat en del verksamhet till Västervik.

Nya lösningar
Gunnar Jansson, som arbetade på personalavdelningen vid Electrolux, projektanställdes för att under två år efter stängning stötta den före detta personalen till att hitta nya lösningar. 

– En hel del av de före detta anställda gick vidare till utbildningar. Vi betalade ersättning upp till samma nivå som a-kassan under de här två åren, många äldre kunde inte få studiestöd. I övrigt betalade man mellanskillnaden så att alla skulle kunna studera på samma
nivå som a-kasseersättning, plus böcker och resor, säger han. Kommunalrådet i Västervik, Harald Hjalmarsson (m) blickar nöjt ut över havet en bit nedanför nämndhuset. Han har ofta varit ute och berättat om Västerviks väg ur krisen. Men själv talar han hellre om kraftsamlingar än om kriser.

– Det gällde att titta på vilka nya jobb vi kunde få in. Vi såg en stark potential i det marina klustret och i besöksnäringen, säger han.

Fokus på krisen
Kommunen har nu fokus på den pågående krisen. Lågkonjunkturen har redan lett till nya varsel.  Många av dem som blev av med sina jobb på Electrolux har blivit arbetslösa igen eller är varslade på sina nya arbetsplatser.

– I Västervik har vi ingen krisplan för lågkonjunktur, men vi har en sysselsättningsstrategi. Det bästa är att hänga med och göra det bästa det går, säger Harald Hjalmarsson.

FAKTA / Västervik
Västerviks kommun ligger vid kusten i Småland och har cirka 36.000 invånare.

Cirka 200 av de före detta Electroluxanställda gick vidare till liknande företag. Andra skolade om sig och arbetar i dag inom helt andra branscher. Avtalspension blev alternativet för några.

Två år efter nedläggningen hade cirka 40 av de 520 uppsagda varken jobb eller gick på utbildning.