En strategisk reträtt?

IF Metalls numera världsberömda krisuppgörelse med fyra arbetsgivarförbund om deltidsarbete och därmed också deltidsbetalning har skärskådats och nagelfarits av alla tänkbara experter. Kritiken har stundtals varit skarp, inte minst från broder- och systerförbund inom LO.

Påpekanden om att lägre arbetstider och lägre löner inte räddat några företag har haglat sedan uppgörelsen offentliggjordes. Men en del kritiker har gjort det väl lätt för sig genom att frankt hävda att de aldrig skulle göra liknande uppgörelser. Halten i deras uttalanden prövas först då den egna situationen blir lika pressad som inom verkstadsindustrin.

Kungstanken i den gjorda krisöverenskommelsen är att friska företag som har en framtid när konjunkturen blir normal igen – och därmed också de anställda – ska klara av att övervintra.

Ett riskföretag
Men uppgörelsen är i sanning ett riskföretag. Att sänka företagens kostnader med upp till 20 procent genom deltidsarbete för de anställda metallarbetarna kanske inte räcker. Varslen kan komma i alla fall. Då står den enskilde där med en lägre lön under en tid och ett varselbesked i handen – chansningen höll inte. I det läget får IF Metalls ledning räkna med en storm av kritik för att ha satt allt på ett kort.

Men IF Metalls uppgörelse som möjliggör för lokala klubbar att enas om deltidsarbete och deltidsbetalning, dock minst 80 procents lön, är inte nödvändigtvis ett yttryck för desperation och chanstagning.

Oöverstiglig press
Det kan också betraktas och bedömas som en genomtänkt taktisk reträtt – ett försvar av kollektivavtalet och samtidigt en förhoppning om färre varsel och därmed arbetslösa medlemmar.

Om klubbar runt om i landet varit och är så hårt trängda av arbetsgivare som i sin tur också trängs hårt av ett dramatiskt bortfall av efterfrågan är den lokala pressen närmast oöverstiglig att göra upp om ren lönesänkning för att försöka rädda jobben.

Lokala uppgörelser om sänkta löner är emellertid i strid med riksavtalet — kollektivavtalet – och därmed en fråga för Arbetsdomstolen om förbundet väljer att stämma företaget och sina egna lokala företrädare för kollektivavtalsbrott.

Men så länge utgången av ett sådant mål är det minsta lilla osäker aktar sig sannolikt förbundet för en stämning. Förutom nesan att eventuellt förlora skapas också en våldsam motsättning mellan den lokala klubben och kanske också flertalet medlemmar och förbundsledningen. Vem vill skapa en sådan situation i det utsatta läge som redan råder?

Oklar hotbild
Om hotbilden därför var eller är som ovan är krisuppgörelsen med arbetsgivarna enklare att förstå och utgör då en reträtt som värnar kollektivavtalet och dess lönebestämmelser. Samtidigt ger den de lokala klubbarna en sanktionerad möjlighet att träffa uppgörelser som hotade medlemmar ofta efterfrågar.

Så här långt har IF Metall inte redovisat hur hotbilden såg eller ser ut och vilka överväganden som legat bakom beslutet att göra upp med arbetsgivarna om ofrivilligt deltidsarbete i stället för varsel och uppsägningar.

Men sannolikheten för att IF Metalls agerande är genomtänkt är betydligt större än påståenden om att förbundet övergivet medlemmarna och i panik tvingat dem till lägre arbetstid och inkomster utan garantier om tryggade anställningar.