Varför låter vi i LO facken personer som strax ska gå i pension förhandla fram ett nytt huvudavtal?

Där sitter från LO Erland Olausson som har gjort mycket bra, men det räcker nu!

Hans motpart Jan Peter Duker ska också pensioneras snart, tjänstemännens representant är något yngre.

Det förra huvudavtalet gällde i 70 år. De som förhandlar om huvudavtalet i dag är runt 60 år. Är tanken den, att nästa 70-årsperiod ska vi sjösätta något som hämtat sin norm från slitna gubbar som verkat större delen av sitt vuxna liv med ett redan gammalt huvudavtal?

Ska vi, som inte fick vara med och påverka, sen ta konsekvenserna av att de vill lämna ett avtryck efter sig genom att till varje pris få till det?

Hörde i radion häromdagen, att undersökningar visar att facket i hela Europa anses var stelt och fullkomligt omöjligt att anpassa till en ny tid.

Globaliseringen har aldrig haft så lätt som nu att köra över cementerade normer och regler.

Nu skulle ju rebellerna släppas fram, de unga som vill förändra för sin framtid!

De unga som skulle våga pröva nya djärva sätt att utmana kapitalet.

Kanske skulle vi sätta någon från SSU mitt emot Svenskt Näringslivs Jan Peter Duker och förhandla?

Tja, det är väl lika ogörligt som att jag skulle våga sätta mitt namn under den här insändaren. För vår motståndares största framgångsfaktor är LO-förbundens oförmåga att ta vara på oliktänkare.

Släpp lös de unga krafterna