Offentliga arbetsgivare tystar kritiska anställda

Kom inte med kritik på egen hand. Försök att få med dig en grupp. Rådet kommer från Ulla-Carin Hedin, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet, som har intervjuat 28 anställda i en bok om kritik i offentliga organisationer.

Det kan vara farligt att komma med kritik på jobbet. Av 28 anställda som framförde sina synpunkter blev hälften av med jobbet. Om de dessutom gick ut i medier blev de betraktade som riktiga bråkmakare.

28 personer med människovårdande yrken har intervjuats i boken När man måste säga ifrån – Om kritik och whistleblowing i offent-
liga organisationer. De jobbar inom socialtjänsten, skolan, sjukvården och kyrkan.

Av svaren att döma blev 15 av med sina jobb efter att de framfört kritik på sina arbetsplatser.

– Det här är en demokratifråga. Många har försvarat sina klienter eller patienter i samband med besparingar. Som offentlig tjänsteman har man rätt till det, säger Ulla-Carin Hedin, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Stödet försvann
Hon har gjort studien tillsammans med Sven-Axel Månsson, professor i socialt arbete vid Malmö högskola, och Ronny Tikkanen, fil dr och forskare vid Göteborgs universitet.

Oftast hade kritikerna till en början stöd i hela sin arbetsgrupp. Men det försvann när arbetsgivaren började agera.

– I vår studie hade kritikerna inte i förväg tänkt sig att det skulle bli sådana negativa effekter. De var förvånade över att arbetsgivaren förföljde dem på det sättet att man isolerade dem eller spred ut rykten. Själva hade de snarare väntat sig att få uppskattning, säger Ulla-Karin Hedin.

Lång erfarenhet
Kritikerna var ofta personer med många års erfarenhet inom sitt yrke.

– De hade förtroendekapital på sin arbetsplats. Vi hade väldigt svårt att hitta folk under 40 år till vår studie. Tio av dem vi intervjuat var arbetsledare. Fem eller sju var fackliga skyddsombud.

Ulla-Karin Hedin anser att arbetsgivarna borde se det som positivt när saker som inte fungerar i organisationen uppmärksammas. Inte minst med tanke på att förändringar genomförts efteråt – för att avhjälpa de brister som kom upp i ljuset.

Ingen klapp på axeln
Trots detta får kritikern ingen klapp på axeln.

– Ledningen tycker fortfarande att dessa personer varit illojala, speciellt de som skickat anmälningar och klagat. Och att gå ut i medierna är det värsta, då upplevs det ännu mer som att man hänger ut sin egen organisation.

– I privata företag verkar det helt förbjudet att gå ut i medier. Där kan de bli avskedade, det finns ingen lagstiftning som skyddar dem som för offentligt anställda, säger Ulla-Karin Hedin.

En lösning skulle kunna vara utbildning av arbetsgivarna, för oftast handlar det om rädsla.

– Arbetsledningen kan känna att den får kritik för sitt eget agerande från personalen och känner sig påhoppad, eftersom den inte är van att föra en dialog på detta sätt. Och det har blivit mindre repressalier när kritikern haft stöd av sin arbetsledare, säger Ulla-Carin Hedin.

Ensam är inte stark
Hennes bästa tips är därför att inte gå ut med kritiken ensam. Försök få med dig en grupp.

– Och samla bevis. Det var ju ett fall nyligen där personal i ett skolkök sopade upp spagettin från golvet och serverade i skolmatsalen. Någon hade fotograferat detta, och därför kunde det inte bli någon diskussion om huruvida uppgiften stämde eller inte, säger Ulla-Carin Hedin.

FAKTA / Hon isolerades på jobbet
En kvinna hade kritiserat arbetsledningen för bristande jämställdhet och dåligt psykosocialt klimat på arbetsplatsen. Hon blev ”isolerad” eftersom arbetskamraterna var rädda för repressalier från arbetsledningen.
”De vågade ju inte träffa mig. Jag var persona non grata. Jag fick veta att om mitt namn nämndes så måste det ske i ett negativt, fördömande sammanhang. Ingen fick tala väl om mig. De fick inte träffa mig heller. Det var en kollega som verkligen ville träffa mig, vi hade hängt ihop i närmare 15 år på avdelningen. Jag pratade med honom: ’Jag vill så gärna träffa dig, kan vi inte fika någon gång?’ ’Var kan vi ses?’ undrade han. ’Vi måste ses långt borta från huvudkontoret.’ Om det blev känt att han träffade mig skulle hans plats också ryka”.

FAKTA / Kritisk präst blev hårdkollad
En präst är kritisk till kyrkans policy i en fråga och blev utsatt för överdriven kontroll i helt andra sammanhang:
”I stället går biskopen tillsammans med den här (namn på jurist) in och tillämpar det här fiskala, repressiva systemet som man har dragit med sig in i 2000-talet. Det var ett par föräldrar som anmälde mig. De påstod att jag hade vägrat att döpa deras barn. Och det hade jag inte gjort. Men de uppfattade det så. Då får jag – nu kommer jag inte riktigt ihåg årtalet här, men det måste ha varit 2000-någonting – en byråkratisk skrivelse. Och muntliga påstötningar också i olika omgångar, där de kräver in uppgifter ur kyrkoböckerna där vi bokför dop, konfirmation, vigsel och begravning. Då ville de ha
in uppgifter. Ja, de ville ha statistik från dop och konfirmation.”

FAKTA / Diffusa repressalier efter anmälan
En fackligt aktiv man gjorde en anmälan till Arbetsmiljöverket om arbetsmiljön på sin avdelning. Efter en tid började han uppleva att han utsattes för diffusa repressalier från arbetsledningen.
”Om man säger att jag var fackligt aktiv i åtta, nio år fick jag sista halvan av de åren hålla en allt mer låg profil för att inte bli knäppt på näsan. Samtidigt som jag avancerade centralt så fick jag vara nästan tyst på hemmaplan för att inte råka ut för något repressivt som drabbade mig – schemaläggningsmässigt, lönemässigt eller min verksamhet som jag stortrivdes med. Och motar
betandet var subtilt: jag fick inte någon ersättare när jag skulle vara borta, jag inte fick ut mina kompledigheter. Jag hade mindre möjligheter att resa på tjänsteresor. Jag kom inte i fråga för internutbildning som syftade till befordran eller mer självständiga arbetsuppgifter.