Glesnande bygd hoppas på nytt liv
I snart hundra år har Elsa Anderssons konditori varit den självklara samlingspunkten i Norberg. Det är där Henry Lehto lägger upp planerna för ortens nästa stora kulturprojekt – efterföljaren till Norbergsspelen och 1980-talets revyer. |
REPORTAGET När man färdas norrut längs riksväg 68 och närmar sig Norberg, är två höga torn det första som möter ögat. Två byggnader som har symboliserat tro och trygghet. Det ena tornet tillhör kyrkan. Det andra tillhör gruvlaven, platsen där järnmalmen separerades från gråberget innan det skickades till masugnen för att bli råjärn.
Tommy Holmström jobbade i anslutning till hyttan, men är nuförtiden fritidsledare. Han minns hur nedläggningen 1981 kom som ett dråpslag för orten.
– Min morfar var en stolt yrkesarbetare. Han hade alltid jobbat i verkstan där och på en eftermiddag rycktes hela hans identitet bort. Han var 63 år. Han dog ett par veckor före pensionen.
Nedläggningen skapade en djup förstämning. En bolagsstyrelses beslut hade avslutat en nära tusenårig verksamhet på orten. Många var oroliga för att Norberg skulle avfolkas eller bli en sovstad som bara skulle förse omkringliggande kommuner med arbetskraft.
Aktionsgruppen Rädda Spännarhyttan chartrade ett tåg och åkte 500 man stark ner till Stockholm för att uppvakta industriminister Nils G Åsling. Han var dock inte anträffbar. Gruppen fick i stället hålla ett protestmöte på Sergels torg.
Men hyttan lades ner, trots protesterna.
Delar av engagemanget mynnade sedan ut i vad som skulle bli rikskänt som Norbergsmodellen. En mobilisering av samhällets alla krafter för att rädda jobben i kommunen och därmed hindra att bygden avfolkades. Insikten var att ingen utomstående skulle göra det.
Norbergsspelet enade byn
Samarbete och kamp var aktuellt sedan några år tidigare i kommunen. Den berömda gruvstrejken i Norberg 1891 till 1892 hade levandegjorts med ett friluftsspel som sattes upp av en amatörteater. Spelet engagerade hela orten och skapade onekligen en känsla av samhörighet och självtillit inom kommunen bland dem som var med.
En av dem var Henry Lehto, Norbergsbo som kort efter spelet kom att lämna sin anställning på hyttan för att utbilda sig till dramapedagog.
– Spelet om Norbergsstrejken hade oerhört stor betydelse för trakten. Man fick se sin historia och identitet genom teatern, berättar han över en kopp svart kaffe på Elsa Anderssons konditori.
Han är mitt uppe i planeringen inför ett nytt projekt som förhoppningsvis ska kunna ha premiär år 2010. Kultur och teater är fortfarande hans stora passion och han har genom åren hjälpt många av traktens ungdomar arrangera olika evenemang i kommunen.
Henry Lehto lutar sig tillbaka i det gamla rummet på konditoriets bottenvåning och lägger sina glasögon på bordet. Minns tillbaka till slutet av 70-talet.
– Alla var engagerade i spelet om Norbergsstrejken. Poliser och kommuntjänstemän, unga som gamla, alla var med. Teatern påverkade gemenskapen i byn.
Tryggheten försvann
Kampanda och samarbete var alltså inget nytt för trakten när hyttan stängdes för gott. Ändå kunde inte Norbergsmodellen ersätta alla arbeten. De småföretag och kooperativ som bildades i olika arbetsgrupper, med allt från pälsdjursuppfödning till bärplockning på agendan, kunde inte mäta sig med industriarbetets trygghet. Nästan 30 år senare funderar Henry Lehto över sin hembygd och varför projektet inte föll så väl ut som många hade hoppats.
– Det är svårt att förklara det, men det var alltid så väldigt självklart att jobba i industrin om man växte upp här. Omgivningen påverkade oerhört mycket. Samtidigt var nog modellen ändå viktig för själva kampandan. Att människor gick ihop med ett gemensamt mål, det höll hoppet uppe.
Elvis sätter orten på kartan
På Engelbrektsgatan i centrala Norberg, mitt emot Apoteket och Ica, ligger en butik som för en förbipasserande besökare sticker ut en aning mer än andra. Att det hänger en sydstatsflagga bredvid dörren, med en leende Elvis Presley, är kanske inte så märkvärdigt. Men att det står både begravningsbyrå och massage på skyltfönstren är desto mer iögonenfallande.
Bakom denna kombination av tjänster står Runo Andersson. En pensionerad begravningsentreprenör som alltid har gillat Elvis. Tanken att butikskonceptet skulle vara en smula märkligt håller han inte alls med om.
– Jag drev en begravningsbyrå i många år tidigare, så varför inte kombinera det med Elvisaffären, resonerar han. Sen köpte vi en massagestol till oss själva och tänkte att den kan vi ju hyra ut också!
Utöver de skyltade verksamheterna arrangerar Elvisboden varje år en festival med rockkungen som tema. De senaste somrarna har tillställningen lockat tusentals besökare och hjälper alltså onekligen till med att placera Norberg på kartan.
Attraktiv
Oavsett hur, så anses det från kommunalt håll viktigt för framtiden att Norberg blir en attraktiv stad att bo i. Eftersom det skulle kunna innebära att många utflyttade väljer att återvända och därmed själva bidra till att förändra orten till det bättre.
Tommy Holmström gläder sig åt att många ungdomar lämnar orten för att utbilda sig. Han har själv en son som har valt att ge sig iväg och studera på annan ort, men som har dörren öppen för att en dag återvända.
– Det är skönt att se en generation fri från det gamla tunga bruksarvet, som vågar sig ut. Väljer de sedan att komma tillbaka så kommer de ju med världen till oss!
Jonas Redmo och Martina Stenersjö
Skriv ett e-postbrev till redaktionen
Läs också: Artikeln "EU-pengar ska locka inflyttare" 2009-02-13