Det är fortsatt långt till avtalsrörelsen 2010 och därför tidigt att identifiera kommande svårigheter. Men med en Lavalutredning på bordet, huvudavtalsförhandlingar på väg in i ett avgörande skede och en värld som skakar av krisfrossa är det svårt att låta bli.

/media/lotidningen/media/images/bylinebilder/analysto.png

I skrivande stund skakar finansvärlden – börser rasar och den reala ekonomin har dragits med i fallet. Lågkonjunkturen har fått ett avsevärt mycket snabbare och mer dramatiskt förlopp än tidigare.

Ingen överblick än
Ingen var redo när smällen kom. Sviterna av det vi nu genomlever kan ingen överblicka. Prognosmakarna reviderar oupphörligen sina förutsägelser och trenden är densamma överallt. Arbetslösheten blir högre, sysselsättningen lägre, tillväxten raderas ut och den tidigare inflationsoron förvandlas till sin motsats.

Ingen vet när ”the bottom is nådd”. Även om en långsam återhämtning inleds 2010 så finns det gott om svårigheter att stapla på förhandlingsbordet när parterna sätter sig ner i början av nästa år. Här ett axplock av frågor och bekymmer som ska hanteras:

Manslöner och kvinnoditon
• Kvinnor och mäns löner är fortsatt mycket olika, oavsett mätmetod. På både kort och lång sikt är det kanske den allvarligaste problematiken. 2010 kan därför bli året då facken hårdsatsar på att åstadkomma ett rejält trendbrott.

• Den olika löneutvecklingen mellan arbetare och tjänstemän är en annan besvärlig jobspost. Även om det finns enstaka år då utvecklingen gynnar arbetarna är den långsiktiga utvecklingen otvetydig: Tjänstemäns löner ökar snabbare än arbetares.

Offentliga sektorns löner
• Löneskillnader mellan privat och offentligt anställda är en tredje svårighet. Eftersläpning för snart sagt samtliga offentligt anställda grupper jämfört med näringslivet är en verklig bubblare inför 2010 – och allra mest bubblar det kanske bland socialsekreterarna. Sjuksköterskor kan heller aldrig räknas bort när det drar ihop sig till lönerörelse, och stämningsläget bland undersköterskor och vårdbiträden är oklart. Nöjda med sina löner är de definitivt inte.

• Den så viktiga, men omstridda, normeringen av löneökningstakten är ett fjärde områden där osäkerheten är betydande just nu. Industriavtalet som har agerat drivankare för lönebildningen sedan avtalsrörelsen 1998 var starkt ifrågasatt redan 2007, inte minst på arbetsgivarsidan, och verklig klarhet har sedan dess inte uppstått.

Heltid och rätten till den
• Och som om detta inte vore nog finns också den eviga frågan om rätt till heltidsarbete som en joker. Frågan har varit både en ren partsfråga och föremål för politiska insatser. I dagsläget är den uttalade ambitionen att inte ”springa till politiken” med olösta bekymmer. Hela huvudavtalsförhandlingen strävar efter just detta. Bara signalen om att det skulle kunna ske igen kan omöjliggöra en eventuell uppgörelse mellan Svenskt Näringsliv, LO och PTK.

Frågan kan dock hamna på högkant under avtalsrörelsen. För Kommunal är det en vital och kanske direkt avgörande fråga, vid sidan av löneökningarna. Uppslutning från övriga LO-förbund kan förvandla frågan till en av avtalsrörelsens hetaste.

Beskedet om modellen
• Slutligen finns osäkerheten efter utslaget i Lavalmålet från EU:s domstol. Den svenska utredningen har demonstrerat hur olika parterna ser på en lösning och regeringen har inte bråttom att bringa klarhet i hur den ser på hur den svenska modellen värnas bäst. Först under avtalsrörelsen väntas besked.

Det kan också trassla till en redan på förhand mycket besvärlig lönerörelse.