Sista balen på Norrsundet

Stora Enso lade ner pappersmassafabriken, Folkets hus gick i konkurs och arbetarmuseet fick ekonomiska svårigheter.
2008 blev ett dystert år för Norrsundet, norr om Gävle. Men någon förlamande depression märks inte av – snarare en försiktig nyfikenhet på framtiden.

Hela samhället är klätt i vinterskrud och ortsborna passar på att ta en promenad i solskenet. Men på fabriksområdet är det tomt under jul- och nyårshelgerna. Många har redan gjort sin sista arbetsdag, andra blir formellt uppsagda först i vår.

Fabriken har varit en säker källa till arbetstillfällen under generationer.

– Förr sa man alltid att det bara var att gå nedför backen när man gått ut skolan för där på fabriken fanns alltid jobb, säger Tommy Alftberg, tjänsteman på fabrikens hamnkontor.

Han är en av 40 som får avtalspension den sista mars i år. Då har han arbetat på fabriken i 48 år. 

– Det känns faktiskt skönt att få sluta, säger han och häller upp kaffe i ett av rummen på kontoret.

Lokalkändisar
På andra sidan bordet sitter Ronnie Bäcklin, som jobbade sin sista arbetsdag den 19 december, efter 35 år.

Båda är lokalkändisar och aktiva i Norrsundets arbetarteaterförening. I vinter har de stått på scenen i en uppsättning om fabriksnedläggningen, skriven av dramatikern America Vera-Zavala. Pjäsen Jävla finnar utgår från rummet där den lokala facklubben på morgonen den 25 oktober fick information om att företaget avsåg att lägga ner fabriken.

– Jag var ledig den dagen. Jag hörde det på ekonominyheterna på tv. Där sa de att Stora Enso skulle lägga ner ett bruk i Finland och ett i Sverige. Då anade jag att Norrsundet var ett, säger Ronnie Bäcklin.

Ibland är det inte lätt att ha en aktiv fritid. Kanske blir det en riksturné med pjäsen om nedläggningen, än är dock inget bestämt.

– Om jag skulle få erbjudande om en heltidstjänst, kan jag verkligen tacka ja till en riksturné då? Jag har inte varit arbetslös en enda dag i mitt liv och kan ingenting om det där. Vad skulle hända med a-kassan i så fall, för då blir det ju arvoden och sådant?

Han får stanna-kvar-bonus under det närmaste halvåret. Lyckas han hitta nytt jobb utanför företaget under den tiden kan han få ”dubbla löner”.  

Fick inte lämna rummet
En som var med i det där rummet när Stora Enso meddelade planerna på att slå igen fabriken var Pappers lokala ordförande Örjan Larsson.

– Vi kom in klockan sju på morgonen för av få mbl-information, berättar han. Den var klar strax före halv åtta. Men vi fick inte lämna rummet förrän fem över åtta på grund av att inte börsen skulle påverkas. Vi satt där inne och fick ställa frågor, men man var ju så chockad själv så det blev ingen bra frågestund. Jag fick jag lite panik och tänkte ”vad är det de säger?”.

Pappers, Unionen och Ledarna har stämt företaget i Arbetsdomstolen. Facken hävdar att beslutet om nedläggningen i princip redan var fattat, innan det formella beslutet kom. 

Lockar nya företag
Tvisten förs på central nivå. 

– Vi som företag hävdar att vi inte gjorde något som vi inte kunde backa på. Aktiviteterna skulle ha varit fullt möjliga att köra vidare med. Vi ville mildra effekterna för medarbetarna och få allt klart så fort som möjligt, säger Tommy Möller, produktionschef för fabrikerna i Norrsundet och Skutskär.

Han arbetar nu tillsammans med kommunens näringslivsenhet för att locka nya företag till fabriksområdet, som har järnväg, hamn och E4:an strax intill.

Konkurrens
Men när dotterföretaget Stora Cells förre vd Lennart Holm och det franska investmentbolaget PAI Partners ville köpa massafabriken sa Stora Enso nej. Pappers såg en möjlighet – men företaget hävdade att en sådan försäljning skulle kunna konkurrera när det gäller tillverkning av massa eller inköp av virke.

Så när ingen annan lösning fanns i sikte valde facket att rikta in allt krut på att få till ett bra samarbete med företaget.

– Företaget har gjort mycket ändå. Vi har fått förmånliga grejer. Vi fick bland annat förlänga uppsägningstiden och de som får jobb inom Stora Enso får reseersättning i två år, säger Örjan Larsson.

Han är full av beundran över sina medlemmar på fabriken. I juli i fjol stod fabriken helt stilla. Produktionen återupptogs igen efter sommaren, men då var det bara en linje, i stället för två.

– Det har varit en djävulsk lojalitet och djävlaranamma trots att de under hela resan vetat om att vi ska slå igen.

Vemodigt
Örjan Larsson känner vemod, men vill ändå se ljust på framtiden.  

– Om fem år kanske det finns fyra fem småföretagare där inne på fabriksområdet med sammanlagt ett 100-tal anställda. Det är en dröm vi jobbar mot.

Redan i dag har Euromaint etablerat sig på fabriksområdet och en före detta anställd har startat ett företag i byggbranschen.
60 personer har testat olika prova-på-jobb, med förhoppningen att de ska leda till nya tillsvidaretjänster. Stora Enso betalar lönen så länge prova-på-jobbet pågår.

Lena Lundberg provar på hur det är att arbeta som beredare på Euromaint Rail i Gävle. Hon hoppas på en tjänst framöver.

– Jag känner mig inte orolig över min situation. På något vis ordnar det sig, säger hon. 

God stämning
Alla som LO-Tidningen talat med tycker att stämningen på fabriken varit förvånansvärt god, även om oro och bekymmer situationen självklart finns med.

– Många fick jobb på Sandvik när beskedet kom. Kanske har det med det att göra. Men sedan kom ju den ekonomiska krisen. Jag vet en kvinna som slutade här och började jobba åt ett litet företag som hade jobb på Sandvik. Och när Sandvik tvingades dra ner bl
ev hon av med sitt nya jobb, säger Tommy Alftberg.

Totalt har 85 av totalt 325 personer hittat nya lösningar utanför Stora Enso. Ett 40-tal fortsätter att arbeta för företaget, några har startat eget och andra har gått i avtalspension.

Tommy Alftberg och Ronnie Bäcklin ser bort mot Kopparfors sågverk, som blir kvar. Brukets barkpanna har försörjt sågen med energi. Nu tar sågen över driften och kapaciteten räcker även till en pelletsfabrik, som ska öppna i höst. Den kommer att ge ytterligare sex arbetstillfällen. Sågverkschefen Pierre Aggarwall har dessutom rekryterat personalen till barkpannan direkt från bruket.

– Sågverket och pelletsfabriken kommer att leva i symbios med varandra, säger han.

Folkets hus i konkurs
Mitt i samhället ligger ortens Folkets hus, där pjäsen om fabriksnedläggningen hade premiär. Det gick i konkurs. Uppvärmningskostnaderna var för dyra.

Men huset räddades tack vare att kommunen gick in och köpte det. Norrsundets arbetarteaterförening har använt lokalerna flitigt. Kurt Edin, ordförande i föreningen och tidigare ordförande i ortens byggnadsförening, slår sig ner i trappan. Han är nöjd med kommunens köp.

En arbetsgrupp med av representanter för ortens föreningar försöker nu arbeta fram ett förslag till den fortsatta driften och verksamheten i huset.

– Vi har redan 13 busslaster med publik inbokade till årets revy, säger han.

Ett annat samhälle
Trots att ortens arbetarmuseum också gått på knäna ekonomiskt ser det inte ut att bli nedläggning, där heller. ABF har gått in med pengar.

Kurt Edin funderar över Norrsundet – och hur det egentligen ska bli. 

– Fabriken har varit allas vår egendom och som de säger i pjäsen ”mer våran än deras”. Men fabrikssamhället har gjort sitt. Nu blir det ett annat samhälle. Det är ingen idé att gräva ner sig, säger han.