NOTIS. En av de svåraste utmaningarna för en manetfilmare verkar vara att ingenting händer.

Förr eller senare blir någon inblandad frustrerad och simmar in framför kameran eller lägger på lite musik eller åtminstone en dramatisk titel.

Asketism
Men maneter kräver en asketisk konst, inte stämning och dramatik.

Min favorit bland manetfilmerna på Youtube låter oräkneliga maneter ostört vaja i strömmarna.

Det är helt ofrivilligt: kameran söker oavbrutet händelser, men de finns inte.

Den vrider sig och provar vinklar men det blir bara en och samma bild av gungande maneter.

Outhärdligt
Mindre än en minut står filmaren ut med den enahanda passiviteten. Sedan vrids kameran i reträtt upp mot båten, men där är återigen bara samma bild.

Filmaren stänger då av kameran.

Vi har långt kvar
Den enformiga miljön är naturligtvis rena döden för en fotograf, men också en frigörelse för kameran. I sitt omdömeslösa och passiva filmande låter den oss ta del av en värld utan vilja. En för naturen och tekniken gemensam värld som människan inte har tillträde till.

Hur stort utvecklingsbehov den absoluta stiltjens estetik egentligen har, det är vad den här filmen visar – och hur mycket avhållsamhet vi fortfarande har kvar att lära på vägen mot en natur som inte är gjord till människans avbild.

Se också: Artikelförfattarens favoritklipp på YouTube.

Lars Erik Hjertström Lappalainen
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn