Några dagar efter att Riksbanken drämt till med en jättesänkning av räntan klämde regeringen ur sig ett krispaket som LO:s nya chefsekonom Lena Westerlund betecknar som ”dumsnålt”.

Hon är inte ensam om den bedömningen. I stort sett alla nationalekonomer anser att regeringen gör för lite och det lilla den gör är det för det mesta fel.

Assar Lindbeck, nestorn bland svenska ekonomer, dömer till exempel ut sänkta arbetsgivaravgifter som dyrbara och meningslösa.
Han anser istället att regeringen bör satsa minst 50 miljarder på stöd till kommuner, tidigareläggning av investeringar, stöd till låginkomsttagare som pensionärer och studerande samt utbildning.

Pinsam utskåpning
För Anders Borg är utskåpningen pinsam. Han vill ju gärna ge sken av att hans ekonomiska politik bygger på vetenskapliga rön. Men sanningen är att det mesta han nu gör strider mot nationalekonomins grundsatser.

Ta till exempel det så kallade Rot-avdrag som regeringen säger sig vilja införa. Det är felkonstruerat, dyrt och orättvist. Att kalla det ett Rot-avdrag är dessutom ett missbruk av både språket och vetenskapen.

På ett äkta Rot-avdrag kan man ställa följande krav.

• Det ska sättas in i en lågkonjunktur för att stimulera ombyggnad, tillbyggnad och reparation. Syftet är att uppmuntra fastighetsägare att tidigarelägga investeringar. Avdraget ska därför vara tidsbegränsat.

• Avdraget ska inte vara överdrivet generöst. All erfarenhet visar att tämligen begränsade avdrag är tillräckliga för att nå den önskade effekten, det vill säga tidigareläggning av investeringar.

• Avdraget ska dessutom vara fördelningspolitiskt neutralt. Det ska därför gå till alla fastighetsägare, både villaägare och hyresvärdar.
Regeringens nu framlagda förslag bryter mot samtliga dessa principer.

Ägare av småhus och bostadsrätter får en evig byggsubvention
Avdraget är inte tidsbegränsat. Förslaget innebär att regeringen vill ge en evig byggsubvention till ägare av småhus och bostadsrätter. Eftersom stödet är evigt har de inga skäl att tidigarelägga sina investeringar.

Det är vidare orimligt dyrt. Förslaget innebär att ett hushåll kan få sin skatt sänkt med 100.000 kronor år efter år. Det är tio gånger med än det gamla Rot-avdraget som hade ett tak på drygt 1. 000 kronor.

Avdraget kommer inte att gå till flerfamiljshus. Alla hyresgäster blir därmed ekonomiskt diskriminerade.

Förklaringen till denna absurda konstruktion är att regeringen har upptäckt att deras så omhuldade pigavdrag är ett fiasko. Folk har inte ens sökt de pengar som avsatts för pigor.

Därför vill regeringen nu avsätta ett fyra gånger högre belopp, 3,5 miljarder, för permanent subvention av ombyggnad av småhus och bostadsrätter inom ramen för hushållnära tjänster. Av finska erfarenheter vet vi att man bör undvika just detta, därför att en permanent subvention går till byggen som ändå skulle bli av.

Detta medges också av hederliga tjänstemän vid finansdepartementet. De konstaterar att avdraget inte ger mer än 3 000 jobb.
Hur kan det komma sig? Om vi antar att en byggnadsarbetare har 25.000 kronor i månadslön blir hans årslönekostnad (inklusive sociala avgifter, semesterersättning och avtalsförsäkringar) 450.000 kronor. Om kostnaden totalt för avdraget beräknas bli 3,5 miljarder borde resultatet bli nära 16.000 nya jobb. Varför blir det inte det?

13.000 jobb hade skapats ändå
Förklaringen är den att tjänstemännen helt korrekt räknar med en dödviktseffekt. Minst 13.000 jobb hade kommit till stånd helt utan subvention. Folk måste ju ändå underhålla sina hus.

Vad Borg egentligen föreslår är att alla skattebetalare år efter år ska ge småhus-ägare och bostadsrättsinnehavare 3,5 miljarder i bidrag.

Varför ska vi göra det? Beloppet räcker till att anställa till exempel 16.000 lärare, vårdbiträden och förskollärare. Vore inte det en klokare användning?