Till salu – men var är köparna?

For sale! Till salu! Skylten lyser skarpt över de två svenska bilstoltheterna, Volvo och Saab. Men spekulanterna står inte i kö.

Båda företagen redovisar betydande förluster och samtidigt är produktionskapaciteten i världen redan tilltagen i överkant. Det finns helt enkelt inte avsättning för så många bilar som produceras.

Att bjudas ut till försäljning är därför minst sagt bekymmersamt – och oron bland anställda, underleverantörer, åkerier, politiker i en lång rad västsvenska kommuner samt på riksplanet växer.

Men jakten på partnerskap för två stora svenska företag, som är små på den internationella arenan, är ingen nyhet. Ansträngningarna har pågått under de senaste 30 åren.

Svåra att gifta bort
Volvo och Saab har försökt gå samman och misslyckats. Volvo och Norge har försökt sy ihop en lösning där bilar och olja var huvudkomponenterna – det gick inte heller. Och Volvo och Renault har försökt och åtminstone delvis lyckats hitta varandra – när det gäller lastvagnarna.

Att båda bilföretagen under de senaste åtta tio åren vilat i amerikanska händer har nu visat sig vara allt annat än långsiktigt. När krisens vindar sveper över USA sätts insatser på den egna hemmaplanen i första rummet, och inte åtgärder för tiotusentals anställda i Göteborg och Trollhättan.

Veckans mest spännande rykte bland de otaliga spekulationerna kring Volvo och Saabs öde rör förberedelserna för en affär där Volvo Personvagnar ingår. Vem som är köpare är ännu så länge okänt.

Sista ordet till P G?
Som mäklaren, eller en av mäklarna, i affären pekas en inte obekant Pehr G Gyllenhammar ut, via investmentbanken Rotchild där han är Europachef. Hans väloljade kontakter med världens ledande industriägare och verkställande ledningar är fortfarande intakta.
Att just franska Renault skulle kunna vara den tilltänkta köparen är därför inte så osannolikt som det kan förefalla. Historiskt finns kanaler mellan företagen. Och med franska Renault som största enskilda ägare i Volvo AB (lastbilarna och entreprenadmaskiner) är redan en stark svensk-fransk koppling etablerad.

Förra gången det begav sig var kritiken stenhård och slutligen omöjliggjordes affären. Mr Volvo himself, Pehr G Gyllenhammar, lyfte då sin filthatt och lämnade i ett slag både företaget och landet.

Om Renault blir Volvos nya ägare finns därför åtminstone en gentleman i  London City som kan le åt alla turer och nöjt konstatera att ”vad var det jag sa”.

Med till salu-skylten på både Saabs och Volvos personbilar flödar spekulationerna om vem, om någon, som ska köpa.

Experterna pekar ut snart sagt alla existerande biltillverkare som potentiella köpare, men prognoserna har en dragning åt de asiatiska. De påstås ha kassakistor som räcker för att köpa de svenska varumärken som för närvarande förlorar miljarder vilket förstås pressar försäljningspriset. Men för den som har finansiella muskler och tänker långsiktigt är sannolikt Volvo och Saab intressanta förvärv.

Nattsvart
2008 har varit ett nattsvart år för både Saab och Volvos personbilar. Kombinationen av rekordbillig dollar under stora delar av året – som betyder avsevärt färre kronor per såld bil i USA – och en världsmarknad som kollapsar i finanskrisens kölvatten har gjort resultaträkningarna knallröda.

Och med ägare som redan tidigare i år börjat sälja av sina tillgångar har bilden fördystrats för varje kvartal. Tillkännagivandet i veckan från Ford om att Volvo finns på säljlistan var därför ingen överraskning. Och att GM:s strategiska plan inte innehöll satsningar på Saab var också väntat.

Strategisk översyn
Jaguar och Land Rover, de brittiska prestigemärkena, som tillsammans med Volvo utgjort premiumklassen i Fordkoncernen, är redan sålda till indiska Tata – allt i ett försök att rädda vad som räddas kan i en blödande koncern. Volvo är nästa logiska steg.

Fords och GM:s dokument till den amerikanska kongressen kan heller inte misstolkas. Den så kallade strategiska översynen innebär att Volvo och Saab ska avyttras till en hugad spekulant och fylla en del av hålen i moderbolagens egna mycket skrala kassakistor.

Inför kongressen i USA, som förväntas punga ut med över 280 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar till de tre stora biljättarna, krävs insatser som visar företagens egen beslutsamhet att försöka täta båten.

Pestflagg
För både Volvo och Saab betyder platsen i skyltfönstret ett stort mått av osäkerhet och kunderna förhåller sig avvaktande. Vem vill köpa en bil från ett företag som riskerar att läggas ner?

Ekonomisk överbryggning för de två svenska bilföretagen blir därför regeringens huvudvärk. Kostnaderna kan redan bokföras: Antingen i form av insatser som behåller bilarbetarna och tjänstemännen i företagen – eller via arbetslöshetsunderstöd om de tillåts bli arbetslösa.