Mörkt för husbranschen

– Ingvar Kamprad började sin bana här på husfabriken på 1930- och 1940-talet, säger Olof Ström (i förgrunden). Nu är Ikeas garderobfabrik i Hultsfred hoppet för dem som blir uppsagda. Björn Nilsson lägger golv i det näst sista huset.

Småland.
– Det är trämöbler och trähus, säger Olof Ström. Här finns råvaran, och här finns traditionen.

Olof Ström är ordförande i Skogs- och träfackets klubb på Finndomos husfabrik i Hultsfred. Han ser ut genom fönstret, där två truckar far av och an med virke och spånskivor. Under några dagar har vintern lagt sig över de småländska skogarna, och gårdsplanen, där snön har pressats ihop till ett blankt golv, är så hal att den knappt går att korsa till fots.

Virket som körs fram där ute är till fabrikens näst sista hus, en solgul villa av modellen Lagmansgården. Det allra sista huset, Vitsippan, har beställts i ljusblått och lämnar fabriken den 18 december.

– Sedan är det slut, säger Olof Ström. Efter 80 år.

De första 25 anställda sades upp i maj och gick hem den 31 augusti. Redan veckan därpå togs beslutet att lägga ner och säga upp de 66 som fanns kvar.

Svängig marknad
Svackor har fabriken klarat förr. Olof Ström gör en vågrörelse med handen för att visa hur branschen fungerar: Det svänger oavbrutet. Bara här i Hultsfred har produktionen varierat från några tiotals hus om året till 3 .000 per år kring 1970.

Men de senaste månadernas krasch liknar ingen tidigare nedgång. Ute i de stora fabrikshallarna väcker den förundran och tvivel.
– Så sent som i våras pekade allt uppåt, säger Torgny Häll, försteman i volymhallen. Vi investerade i nya traverser, nytt golv, ny matsal och kontor. Sedan vände det nästan över en natt.

Andra anställda har samma känsla av overklighet. Husbranschen som helhet håller på att halveras jämfört med 2007. Och så mycket sämre kan svenskarnas ekonomi inte ha blivit på bara ett år.

Därför ser arbetarna i Hultsfred psykologiska förklaringar snarare än ekonomiska.

– 1990 hade vi en svensk kris, nu är det kris i världsekonomin, säger Hans Carlsson, som kapar virke i deltillverkningen. Folk är rädda. De har sett flera års besparingar halveras och vågar inte låna till ett hus, även om de i och för sig skulle ha råd.

Framtidstro eller oro
När framtidstro byts mot oro för framtiden slår det obevekligt mot husindustrin. För hus är just detta: barnfamiljer som planerar sin framtid, bläddrar i kataloger och drömmer om ett skinande nytt kök. Många förväntansfulla par har gått in i fabriken för att se sina nästan färdiga vardagsrum och börja möblera dem i huvudet.

– Alla är så glada. Jag har aldrig mött en missnöjd kund, säger Torgny Häll.

Nu har barnfamiljerna slutat drömma, och fabriken i Hultsfred följer det vanliga, dystra mönstret för en nedläggning: förhandlingar, besök av arbetsförmedlingen, löntagarkonsult. Omställningsavtalet gör att det finns 22 .000 kronor att spendera på varje uppsagd, och alla får en ”personlig jobbcoach” hos Lernia. De uppsagda ler snett åt den fina titeln.

Det finns ett ljust i mörkret. Just nu bemannar Ikea sin nya, ultramoderna garderobsfabrik i Hultsfred. Många av de 25 som slutade i augusti har fått arbete där.

– Men för oss övriga blir det svårare, tror Olof Ström. Den som redan har en anhörig på Ikea blir inte anställd där, det är en regel de har.

De flesta i fabriken har i alla fall sökt jobb på Ikea. Men samtidigt vill tanken att hustillverkningen är slut för alltid inte riktigt tränga in.

Skärpta krav
Både husföretagen och deras anställda pekar på att räntorna inte är särskilt höga. Problemet är att bankerna har skärpt sina krav för huslån. Just den här dagen sitter Finndomos vd Staffan Lindquist i tv-nyheterna och kritiserar bankernas orimliga åtstramning.

Med lite stimulans skulle husbyggandet ta fart, hävdar branschen, som bland annat föreslår tillfällig momssänkning och miljöhuspremie för energisnåla villor.

För nya småhus behövs. Hälften av landets kommuner har brist på bostäder. Till skillnad från bilindustrin har hustillverkarna dessutom miljöargumenten på sin sida. Trähus binder mycket koldioxid.

Därtill har trähusindustrin en dimension som bilindustrin saknar. Volvokombin må vara symbolen för den svenska drömmen, men den är till stor del importerad. I ett hus från Hultsfred är alla komponenter, från dörrar till toaletter, gjorda i Sverige. Undantaget är fönstren, som hämtas från Finndomos egen fabrik i Finland. Men andra tillverkare köper även fönstren i Sverige.

Daniel Wennick vid Trä- och möbelindustriförbundet kan det här argumentet:

– När underleverantörer, elektriker, målare och alla andra räknas in genererar ett trähus 1,5 årsarbeten. Vi tror att den årliga produktionen faller med 7 000 hus, från 14 000 år 2007 till 7 000 år 2009. Då berörs alltså 10 000 jobb, varav många i glesbygderna.

Hoppet lever
De grundläggande förutsättningarna finns, som branschen ser det. Granarna och furorna utanför fabrikerna bara väntar på att bli uppsågade. Skogs- och träfacket och arbetsgivarna har dragit de bostadspolitiska argumenten för ett antal kommunalråd, de ekonomiska för finansmarknadsminister Mats Odell och de miljömässiga för näringsminister Maud Olofsson.

Men än så länge är resultatet klent. Kontrasten är tydlig mot de löften Västsverige fick efter Volvos första stora varsel.

– Bilindustrins lobby är starkare, säger fabrikschefen Birger Nilsson.

– Både företagen och vi i facket borde skrika högre, säger Olof Ström.

Någonstans har de som arbetar i husindustrin ändå kvar en stor portion hopp och tillit till sin egen förmåga. Småskaligheten och trad
itionen talar för att de flesta hustillverkarna överlever. Kanske även fabriken i Hultsfred.

– Här finns ett stort kunnande om byggnation, säger Torgny Häll. Vi är flexibla och kan bygga vad som helst: hus, lägenheter, komponenter.

– Fabriken har funnits i 80 år, säger Birger Nilsson. Det har varit stopp förr. Jag skulle bli förvånad om det här är slutet.hdjhj